Alla hjärtans dag.

Så var den här igen, dagen som kanske mest är ett kommersiellt jippo? . Nej, vet ni vad. I år känns det bara helt ljuvligt att läsa statusuppdateringar på Facebook som innehåller massa hjärtan, kärlek och glädje. . I år ska jag njuta av det här! . Jag är ju så jävla lycklig ju, tänkte jag för nån dag sen, nästan i chock. Måste tillåta mig själv att njuta av det här. . När pojkvännen i Oslo skriver att han inte vet hur han ska kunna ge mig (47.7 mil bort, jag googlade!) blommor idag, ja, då slår hjärtat trippelvolt alltså. Älskar ihjäl honom! . Hoppas ni alla (få som fortfarande läser här, hur orkar ni när jag uppdaterar så sällan? Tack för stödet btw!) haft en fantastisk alla hjärtans dag. Och har den varit åt helvete, jag vet hur det kan va... det blir bättre! <3 <3 <3

Senaste veckorna i bilder.

Saknar den här korven som bodde här i nästan två veckor när matte var i Mexico. Tomt är bara förnamnet!
Haha! Idiot-körkortsteori!
Stora kyrkan i Åtvid. Sol-happiness när den är som bäst!
Juldagen 2013, Rivas pianobar. Ulla, Carro, Nicklas, Mackan och J. Härligare folk får man leta länge efter!

Nu hr jag varit hemma två veckor.

Det har gått i hundpromenader, farmorbesök, körkortsteori och zero kolhydrater.
Jag äter lchf nu för blodsockret. Mår prima skinka och blodsockret har aldrig varit mer jämnt.

Det är så märkligt det här. Det känns som att jag aldrig varit härifrån!
Men det har jag ju, det vet ju mitt hjärta för halva är kvar i Oslo och jag saknar honom så jag nästan går av på mitten. Och mina töser också, såklart.

Och så sitter jag på övningskörningskurs med pappa och Karla och skrattar halvt ihjäl mig för vi har så kul och faktiskt otroligt mycket bra och vettigt att säga.

Kommer ett par bilder nu, vilken dag som helst. Stay posted!

ÅBG.


November.

Lägesrapporten kommer här:
1. Är så löjligt kär nu att jag nästan blir rädd för mig själv. Åtta timmar på jobbet känns som en månad och så fort han går ut ur rummet vill jag att han ska komma tillbaka. 2. Fantastisk helg hos Liz förra veckan. Blödde näsblod (säkert tio år sen jag gjorde det sist!) på det första planet och så säger flygvärdinnan "Välkomna till den här flygturen till Luleå.." på det andra. Satt som tur var på rätt flyg, påväg mot Umeå. 3. Lars Winnerbäck på Spektrum i fredags. Grät floder och längtade hem så jag höll på att bli sjuk. Hade som tur var med mig världens ljuvligaste man, så det gick bra!

Long time no see!

Sitter i just denna sekund på ett flygplan på Gardemoen! On my way to Umeå. Snabbt stopp på Arlanda, sen är jag hos Liza!! 
Trevlig helg! ♡

Luktärt i båthamn.

 

Lately.

Tog på mig en en baddräkt jag brukade simma i och drog på Oslo fashion week, närmare bestämt Moods of Norway-visning!
 
15 buketter snittblommor, på jobb.
 
27 år, firade med vänner, pojkvän och hjärtformad chokladkaka!
 
Gave og interiør-messe med jobb.
 
Käresten min är från Drøbak, otroligt flott ställe!
 
Här är han btw, längst till höger. Dom andra på bilden är hans vänner och helt sjukt sköna snubbar.

Och så börjar man nästan grina när bussen kör förbi Patnertech!

Jag tror aldrig det har gått såhär lång tid mellan mina besök i Åtvidaberg som just den här gången. Ett halvår. Sex månader! En evighet.
Det var så lustigt bara.
 
Morgonen i Oslo började i smått kaos.
Några pussar på min finaste, en snabb dusch och så skulle jag bara springa ner med några soppåsar innan jag tog resväskan (ett par pussar till också då...) och dra ner till tåget, som skulle rulla ut från perrongen 07.30 cirkus.
 
Och vad händer? Jo.
Jag låser mig ute, med två soppåsar, utan vare sig nycklar eller mobil ute på gården, med en sovande pojkvän uppe i sängen.
Skriker på honom ett par gånger fast klockan bara är typ kvart i sju lördagmorgon och hela grannskapet säkert sover.
Går ut på gatan i bara strumpor och försöker hitta en människa att låna en telefon av. Men så kommer jag inte ihåg en enda siffra i ett telefonnummer jag ringer typ varje dag.
Börjar svettas av stress och nästan grina för nu tänker jag att nu missar jag tåget.
 
Går in på gården igen och skriker ett par gånger till. Känner både paniken och svetten rinna nerför ryggraden.
 
Så kommer han! Han kommer. Min fina käreste står helt yrvaken i dörren och undrar vad i hela friden jag styr med. Aldrig varit så glad att se honom, och då blir jag ändå överlycklig varje gång jag ser hans supersnygga face!
 
Taxi ner till sentralen och på tåget i tid. Hej!
 
Sov hela tågresan till Katrineholm. Läste resterande bit till Linköping.
Gick av vid Fågelsången och fick se den absolut fulaste bro jag har sett i hela mitt 26åriga liv.
Traskade vidare hemåt i 30 plusgrader.
 
Ju närmare mitt barndomshem jag kom desto mer gråtfärdig blev jag. HEMMA!
 
 
 
 

Jag har aldrig varit så sliten och så lycklig på samma gång i hela mitt liv.

Bor på jobbet, alla andra har haft fri hela helgen, alltså fredag-måndag och var har jag varit? På jobb såklart.
Idag har jag fri. Och pojkvän. Har inte vågat skriva det tidigare för jag har knappt trott på det själv.
Han är såklart finast i hela jävla världen, nästan två meter lång och sinnessjukt rolig.
Jag är så kär så jag nästan svävar och tycker synd om Carro och J som knappt får se mig längre.
Glad och trött. Det är vad man blir av kärlek och för mycket jobb.

By:larm.

Anna von Hausswolff. 
Jag har lyssnat mycket på henne på Youtube (!) och det här var precis lika bra som jag trodde... rent musikaliskt i alla fall! Lite skygg rent showmässigt. Hon påminner ganska mycket om Susanne Sundför tycker jag. Fantastisk sammetsklänning, jag älskade att hon satt på en sån där musiklåda när hon spelade och hade gitarren bara liggandes på golvet bakom.
 
Razika.
Coola brudar alltså, hört dom en del på norska P3. Kanske det svängigaste jag såg på hela kvällen. Hade lätt köpt en "riktig" konsertbiljett också, efter det här! Att sjunga på Bergen-dialekt, hur gulligt? Det var så gött att se brudarna spela huvudrollen också, det stod två killar och blåste i varsin trumpet längst bak, haha. 
 
Billie Van.
Riktigt bra det här också, faktiskt! Det jag minns mest är att hon spelade en låt som hon skrivit till gitarristen som hette "Dear Michael". 
 
Philco fiction. 
Mina absoluta favoriter såklart. Åhhh, så ljuvligt! Jag blir helt svajjig i knäna bara jag tänker på det.
 
Taken by trees. 
Fin musik, duktiga musiker, sångerska med underbar röst och urdåligt scenspråk. Hon svansade omkring och stod mer med ryggen mot pubilken än med face:et fram. Det förstörde det lite, men blundade jag och koncentrerade mig på musiken var det top notch!
 
 
Noonie Bao. 
Kanske den artist jag såg fram emot allra mest. FY FAN, hon är outstanding! Dansade ner Karl Johan efter den här konserten!
 
Outfit: klänning second hand, trench Monki och väst Gina. 
 

Vilken kväll! Jag sprang runt själv mellan fem olika ställen (såg även lite av en konsert med Autolaser, men det var inte bra det...) och hade så trevligt. Längtar redan till nästa år! 

No more I love you's.

 
Jag älskar den här låten, och speciellt den här versionen av den. Men. Om man lyssnar vid 1:50, så spelas det en annan låt liksom i bakgrunden. Den låten alltså. Jag har försökt komma på vilken jävla låt det är i flera år. Har frågat pappa (som har stenkoll på musik) och nästan rivit av mig håret i panik. Misstänkt att det varit Eurythmics.
 
Så, imorse. Alla hjärtans dag och allt.
Carro brukar alltid lyssna på en utländsk radiokanal när hon äter frukost. Idag gick hon till jobbet direkt efter och jag fortsatte lyssna lite. Och BANG! Så kommer den, och jag tänkte på det här senast igår! Märkligt.
 
 
Här är den alltså. No more I love you's på alla hjärtans dag.

Comeback!

Hej hej hej!
Min dator är uppe och rullar igen efter månader av vakuum. Ingen är gladare än jag och nu blir det action här!

Ramlar.

Eyelashes!
 
Klänning, second hand från Third avenue, 349.- och jag älskar den. Axlarna är fab och ryggen om möjligt ännu mer fab! När jag simmade och vi skulle beställa nya baddräkter valde jag alltid nåt som kallades O-rygg. Det här påminner om en sån!
 
Världens sötaste fröken Larsson! Cykel + high heels är bästa kombon!
 
Emilie. 27 år and she's still got it!
 
Jess knäppte jag dessvärre inte en enda bild på, men hon var stilig som en sommardag hon också såklart!
 
Mello + vin + kycklingsallad + ett och ett halvt kilo lösgodis + skrattattacker + (mer vin) + utgång + pianobar på Riva med en kille som inte kunde en enda låt + schlagergolvet på Harrys där jag inte kunde en enda låt (varit borta för många år nu...) + att bli medtvingad på efterfest med ett gäng sportisar + 10 pers på köksgolvet & att Jess bytte sina lackbyxor med en snubbe.
VILKEN KVÄLL! Jess och jag ramlade innanför dörren hemma hos henne cirkus 05.00.

Hands up.

Guldringen har jag ingen aning om varifrån jag fått. Silverringen är Dyrberg/Kern, jag tappade den i golvet nån gång så det är en stor spricka i, men det älskar jag. Flaws are the best part, ni vet.
 
Från HM. Min favori, den ser ut som en tårta av diamanter!

Kitty-baby.

 
I söndags tog jag med mig mitt älskade hundskrälle från stan. Vi har det nog egentligen lite bättre än vi borde... har varit flera vändor hos farmor, ute och sprungit runt golfbanan, och så myser vi inne framför brasan. Life is good!
 

Hem söta hem.

Tåg från Oslo till Katrineholm.
Jag mådde som en påse skridskor, rev som en rivjärn i halsen, och feber också tror jag för jag fick värsta svallningarna (käre gud, inte klimakteriet redan väl?!). I tillägg: femhundra plussgrader från värmeanläggningen på väggen (höll på att bli tokig!) och solen i ansiktet (det får man iofs inte klaga på, men inte det optimala med feber...).
Väntade nästan en timme i Katrineholm, sen vidare mot Linköping och så buss därifrån till Åtvid.
"Eh.. Stannar du vid.... vid.....ehhh... du vet vid rondellen där man kommer in i Åtvid? Vad heter det.... ehm...? Vid Shelll typ?" - busschaffören bara skrattade åt mig och jag med för jag har ju gått på och av bussen där i flera år.
Fågelsången! Fågelsången! sa busschaffisen till slut. Exakt.
Så av bussen. Dom har på nåt märkligt sätt, för dom håller på och bygger om därnere, låtit bli att ha cykel- och gångbana. Så det var bara att traska mitt i vägen, jo jag tackar. ISGATA! Inte sandat, of course.
Näsan började rinna som det värsta Niagara-fall. Halsen kunde jag knappt få nån luft igenom vilket innebär att jag flåsade ungefär som vilken mops som helst!
30 kilo resväska (uppskattar jag) plus "handbagage" på kanske tio.

Ganska mör när jag svängde in på Klövervägen, kan jag lova!

Veckor. Fri från jobb. Sex.

Sex veckors ledighet. Oh my God! Lika märkligt varje år.
Som att va pensionär en begränsad period. I år blir det ännu lite konstigare (och förhoppningsvis bättre!) för jag har bestämt mig för att va i Oslo större delen av tiden.
Varför?
För att jag har tänkt mig åka massa snowboard, fixa viktiga saker, träna och hänga. Och mest för att jag är så jävla kär.

Han är i Brasilien.

Dagarna sniglar sig fram, för övrigt har jag det bara fint.

491 kilometer ångest.

Jag googlade precis. Det är 491 kilometer från Oslo till Åtvidaberg.
It's killing me. Idag är det ett helvete. Jag har spenderat halva eftermiddagen gråtandes liggande på köksgolvet.
Ingenting hjälper mot det här.
Den här saknaden är fruktansvärd. Det rullar bilder i min hjärna konstant.
Farmor vid köksbordet. Mina skrattande vänner. En cykel. Hund. Sol. Snö. Golfbana. Grannar. Flaggstänger.

Det känns säkert bättre imorn. Bara att slå huvudet i väggen några gånger och gråta en skvätt till.

Tidigare inlägg