Hands up.
Guldringen har jag ingen aning om varifrån jag fått. Silverringen är Dyrberg/Kern, jag tappade den i golvet nån gång så det är en stor spricka i, men det älskar jag. Flaws are the best part, ni vet.
Från HM. Min favori, den ser ut som en tårta av diamanter!
Kitty-baby.
I söndags tog jag med mig mitt älskade hundskrälle från stan. Vi har det nog egentligen lite bättre än vi borde... har varit flera vändor hos farmor, ute och sprungit runt golfbanan, och så myser vi inne framför brasan. Life is good!
Hem söta hem.
Tåg från Oslo till Katrineholm.
Jag mådde som en påse skridskor, rev som en rivjärn i halsen, och feber också tror jag för jag fick värsta svallningarna (käre gud, inte klimakteriet redan väl?!). I tillägg: femhundra plussgrader från värmeanläggningen på väggen (höll på att bli tokig!) och solen i ansiktet (det får man iofs inte klaga på, men inte det optimala med feber...).
Väntade nästan en timme i Katrineholm, sen vidare mot Linköping och så buss därifrån till Åtvid.
"Eh.. Stannar du vid.... vid.....ehhh... du vet vid rondellen där man kommer in i Åtvid? Vad heter det.... ehm...? Vid Shelll typ?" - busschaffören bara skrattade åt mig och jag med för jag har ju gått på och av bussen där i flera år.
Fågelsången! Fågelsången! sa busschaffisen till slut. Exakt.
Så av bussen. Dom har på nåt märkligt sätt, för dom håller på och bygger om därnere, låtit bli att ha cykel- och gångbana. Så det var bara att traska mitt i vägen, jo jag tackar. ISGATA! Inte sandat, of course.
Näsan började rinna som det värsta Niagara-fall. Halsen kunde jag knappt få nån luft igenom vilket innebär att jag flåsade ungefär som vilken mops som helst!
30 kilo resväska (uppskattar jag) plus "handbagage" på kanske tio.
Ganska mör när jag svängde in på Klövervägen, kan jag lova!
Jag mådde som en påse skridskor, rev som en rivjärn i halsen, och feber också tror jag för jag fick värsta svallningarna (käre gud, inte klimakteriet redan väl?!). I tillägg: femhundra plussgrader från värmeanläggningen på väggen (höll på att bli tokig!) och solen i ansiktet (det får man iofs inte klaga på, men inte det optimala med feber...).
Väntade nästan en timme i Katrineholm, sen vidare mot Linköping och så buss därifrån till Åtvid.
"Eh.. Stannar du vid.... vid.....ehhh... du vet vid rondellen där man kommer in i Åtvid? Vad heter det.... ehm...? Vid Shelll typ?" - busschaffören bara skrattade åt mig och jag med för jag har ju gått på och av bussen där i flera år.
Fågelsången! Fågelsången! sa busschaffisen till slut. Exakt.
Så av bussen. Dom har på nåt märkligt sätt, för dom håller på och bygger om därnere, låtit bli att ha cykel- och gångbana. Så det var bara att traska mitt i vägen, jo jag tackar. ISGATA! Inte sandat, of course.
Näsan började rinna som det värsta Niagara-fall. Halsen kunde jag knappt få nån luft igenom vilket innebär att jag flåsade ungefär som vilken mops som helst!
30 kilo resväska (uppskattar jag) plus "handbagage" på kanske tio.
Ganska mör när jag svängde in på Klövervägen, kan jag lova!
Veckor. Fri från jobb. Sex.
Sex veckors ledighet. Oh my God! Lika märkligt varje år.
Som att va pensionär en begränsad period. I år blir det ännu lite konstigare (och förhoppningsvis bättre!) för jag har bestämt mig för att va i Oslo större delen av tiden.
Varför?
För att jag har tänkt mig åka massa snowboard, fixa viktiga saker, träna och hänga. Och mest för att jag är så jävla kär.
Som att va pensionär en begränsad period. I år blir det ännu lite konstigare (och förhoppningsvis bättre!) för jag har bestämt mig för att va i Oslo större delen av tiden.
Varför?
För att jag har tänkt mig åka massa snowboard, fixa viktiga saker, träna och hänga. Och mest för att jag är så jävla kär.