Jag ser slutet...
... jag ser slutet på eländet! Detta febriga, svettiga, hostiga, onda, kalla alldeles för långa marathon:et (stavning?) av sjukdom. Första dagen idag utan Paracet, hurra!
100 är jag inte än, men kanske 80. Wiie!
Såg Laleh igårkväll på Sentrum scene. Formen var lite sämre då, var lite smått svettig hela konserten. Men Laleh:es värld är ju nästan lite febrig, så det gjorde inte så mycket. Ljuvligt var det, magiskt! Och vackrare kvinna har jag aldrig sett i hela mitt liv!
Idag: SOL SOL SOL över mitt Oslo. Gick till Carros jobb och köpte en äpplejuice, mest för att känna på formen. Ganska ok, lite svettig bara... kunde inte riktigt avgöra om det var feber eller solen som orsakade, kanske en kombo.
Men hör här! Nu framöver: jobb mån-tis-ons. Sen LONDON! Hur bra är livet då?!
J och jag flyger härifrån. Mackan och Danne från Sverige. Och Nicklas är ju redan där. FAN vad kul det ska bli.
Det finns inget jag hatar så mycket som att va sjuk.
Totalt slöseri med tid.
Tre dagar! Tre dagar har jag legat härinne och väntat på tillfrisknande. Jag är ju aldrig sjuk särskilt länge.
Natten som passerade var sjukaste natten på flera år. Var galet nära att svimma två gånger inatt när jag haltat mig nerför min dödsbranta trappa för att kissa. Det blev helt svart för ögonen, jag svettades som om jag vore 200 kilo överviktig och hyperventilerade när jag äntligen kom tillbaka till min säng.
Det är också en sån grej. Jag är så jävla känslig för dofter nu, märker jag. Bytte lakan igår, det skulle jag inte ha gjort. Det luktar så jävla starkt av tvättmedel att jag blir tokig. Nytvättade lakan, som jag vanligtvis älskar ju!
Nu har jag precis varit nere på Rema (tur att det bara är typ 25 meter, har zero energi). Köpte räkor, pesto, citron, vattenmelon, ingefära, avokado och Paracet. Det stavas ju Paracet, det hade jag ingen aning om, trodde det var med z.
Paracet är det enda som hållit mig vid liv senaste dygnen.
Nu är töserna ute och dricker vin med Kimpan och Dennis. Jag vill ju jag också!
Och imorn måste jag va frisk, Laleh spelar på Sentrum scene och jag har biljett!
Nu har jag klagat klart.
FEBER. Let's kill this bitch!
Hostar slemm. Är helt varm (och röd) i hela ansiktet av feber. Pillar i mig parazet så ofta jag får.
Tog ett beslut imorse som nog är det mest vuxna jag tagit i hela mitt liv. Löjligt nog är jag liksom stolt över mig själv. Att jag valde bort ett förslag jag fick för att jag visste att det inte var bra för mig. Att jag insåg mitt eget värde istället för att bara kanske hålla nån annan nöjd med en situation men inte mig själv.
Kanske borde ha feber oftare?!
Fylla.
Igår skulle vi ha varit hemma. Hängt i soffan, glott på film, käkat Carbonara.
Hur det gick? Helt åt helvete.
Vi hetsade och Carro och jag gick ut. Först till Nichol/Ish där Danne jobbade så vi drack lite hos honom, började shotta med nån kille från Norrköping, tog en taxi till Mabou.
När vi stod på Bogstadveien satt det en kille och en tjej som började vinka åt mig att komma.
"Fan vad grym stil du har! Vilken outfit!" typ skrek dom och var så himla härliga. Killen jobbade på Acne och tyckte att jag skulle komma dit och shoppa hos honom.
"Det är inte ofta man ser nån med sån bra koll!" Haha, så galet söta var dom.
Taxi till La Belle. Vi fick konfetti i håret!
Jag gick hem, råkade banga en tavla, fick glassplitter i hela sängen och lite senare blod.
Idag fyller min pappa år, 58! Har ätit fantastisk sushi och misusoppa.
Tja.
Hur lång tid har det gått? Tre veckor kanske?
Oj.
Fullt upp. Lite för mycket alkohol, lite för lite sömn, en massa jävla skratt. Och jobb.
Kul som fan är det. Har lite dålig tid nu, ska på jobb.
Hörs snart (lovar!).
Baby.
