We are the world.


Det räcker med introt sen gråter jag såklart. Och är nästan redo att skänka bort hela min förmögenhet...
Jennifer Hudson for president!


På nåt sätt kan jag koppla det här med Haiti till när den där noshörningen
Nelson dog. Jag låg dubbelvikt på golvet i hallen och bara grinade och orkade knappt gå till skolan efter att ha läst artikeln i Corren.
Nån slags hjälplöshet som är totalt utmattande.

Jag vill ju rädda världen, var jag ska börja?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback