Insikt.
Twilight är fan inte bra för mig. Det är nån slags hatkärlek jag känner för den. J säger har sagt flera gånger att jag inte borde se den för jag blir bara nere.
Jävlar, nu regnar det så mycket utanför att det låter som att världen håller på att gå i kras.
Om den inte redan gjort det, vill säga.
Tillbaka till filmen. Jag är expert på att snöa in på saker. FIlmer, musik, mat (sa nån sockerärter?!), människor. Ingenting existerar när konsten gör det, som dom säger sista säsongen i Sex and the city.
Hur gör man sig av med nån eller nåt som bara snor energi och egentligen inte gör en glad?
Farligt för mig att va ledig här.
Det är så mycket jag vill skriva. Det är så mycket jag vill säga. Men min hjärna är full av vakuum. Eller snarare tom då.
Ni vet precis innan man börjar gråta? När det känns som att man har kolsyra i näsan och så stiger det upp i ögonen som blir fulla. Oftast kommer jag bara dit. Ibland rinner det över. Jag önskar ibland att det kunde rinna över lite mer.
Skittöntigt egentligen för jag gråter ganska ofta om man jämför med folk i allmänhet antar jag.
En person jag träffade nån en natt bad mig att beskriva mig själv med tre ord.
"Det går ju inte?" svarade jag. Var ska man börja? Rabbla tre stycken som på ett eller annat sätt beskriver mig som människa?
Glad. Lättlurad. Oekonomisk.
Jag har hört väldigt många beskriva mig som snäll. Det måste va det tråkigaste sättet att bli beskriven på. Dom flesta är väl snälla? Att man är snäll säger ju ingenting egentligen!
En annan människa jag träffade nyligen sa
"Dig har jag hört så mycket om."
Det är ju nästan ännu konstigare. När nån säger så känns det nästan som att man har lite att leva upp till?
Oj det blev sjukt osammanhängande och knakigt det här. Ungefär som jag känner mig...
So over now.
Kommentarer
Trackback