På min gata i stan!

Jag kom precis hem. För några minuter sen ringde jag till Karla och skulle gratulera. Hörde en massa folk i bakgrunden.

"Var är du? Vad gör du?" frågade jag.
"Jag är hemma (Klövervägen). Jag hör knappt vad du säger, det är folk runtomkring."

Det H U G G E R i mitt hjärta. Ser allt det där framför mig. Hos Gerda och Håkan, fullt med folk, fullt med mat (aldrig gått därifrån hungrig, det svär jag på!) och det är liksom mina människor!

"Jag fick precis en flaska grön sprit av din pappa och Susanne!" fortsatte Karla.

ÅHH. Hela min kropp skriker och vill hem.

Det här är första gången jag gråter av saknad sen jag kom hit. Det känns som att gråta blod.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback