ullaulla

Jag har precis satt mig på en ganska full buss från Linköping till Åtvidaberg. Jag har typ den största väska jag äger på sätet brevid mig (alltså, det är ju två sittplatser bredvid varandra, en sitter jag på, den närmast fönstret, och den mot gången har jag min väska på).
Så kliver det på en gammal gumma.

Och folk som känner mig vet ju att jag inte alls har nåt emot gamla människor. Tycker nästan tvärtom dom kan va mycket roliga att umgås med.
Tanten har en beige jacka på sig, och hennes hud är lika beige som jackan, men blårandig för hennes blodådror på händerna liksom ligger ovanpå huden. Håret är kritvitt och brillorna tjocka som amerikansk pizza.
På sätena framför mig sitter en tjej, hon har ingeting på sätet brevid. Snett framför mig sitter också en kvinna, men inte heller hon har nåt brevid sig.

Jag pratar med Jess i telefon. Tanten stegar fram till mig. Tittar (JO! Hon såg den!) på min väska, och säger:
"Får jag sitta här?".
Vad ska jag säga? Nej, kärring, kolla framför, det finns ju hur mycket plats som helst!
Jag blir mer chockad över att hon så gärna verkar vilja sitta bredvid mig (och observera att jag alltid, alltid brukar flytta min väska (oftast då fem gånger så liten) för att folk ska få plats, det gör mig absolut ingenting att sitta brevid folk jag inte känner) så jag säger:
"Eh... självklart." Trycker upp väskan i mitt knä och ser knappt ut genom fönstret längre, och det var ett mirakel att tanten inte flög ut i gången, så stor som väskan var!
"Jag tycker inte om att sitta långt bak i bussen.." fortsätter hon och ignorerar att jag pratar  i telefon och jag ler lite åt henne och nickar.

Jag bara undrar. Är det normalt beteende att göra så? Sätter man sig inte nånstans där det finns plats så man liksom slipper se personen som sitter brevid helt mosad under en stor väska?! När det fanns plats?! Helt stört tycker jag.