31 låtar
Nu har jag legat en timme och läst i hängmattan under vår balkong. När jag skulle gå ner visste jag inte vad jag skulle läsa... för jag började läsa en Håkan Nesser-bok igår, men jag pallade inte med att den var så mörk i början.
Men så fick jag imorse syn på en bok!
Nick Hornby "31 låtar", som jag fick i julklapp för många år sen, och jag har bara läst typ halva. Mitt i boken låg det dessutom en biljett från en Lars Winnerbäck-konsert, lördag 13 september 2003. Nästan fem år sen! Ångest.
Andra låten han skriver om är iaf Bruce Springsteens "Thunder road", som även jag tycker är helt fantastisk! Låten är absolut minst 10 år äldre än jag och ett mästerverk. Musik och text i perfekt symbios.
Han skriver också om en bok, citat "Men någon gång ibland, det händer mycket sällan, uttrycker en låt, en bok eller en film precis vem du är".
Boken för mig: "Att komma hem ska vara en schlager" av Per Hagman.
"Jävligt konstig bok" sa Liza när hon hade läst den. Men jag älskar den. Och jag är väl lite konstig antar jag. Jag kunde liksom se mig själv i boken hela tiden, om tio-15 år skulle jag kunna ha skrivit den själv. Den där känslan av att alltid springa som jag är expert på, att det alltid är nåt som gnagar i en, som inte går att skaka av. Och detaljer, jag lever för detaljer.
Ska jag välja en låt blir det genast mycket svårare. Jag kan nästan säga att det inte går alls.
Sen är det en sak jag inte fattar som han skriver. Att han skriver om låtar för att låtarna är bra och liksom "talar för sig själva", att han inte gillar dom för att han kopplar dom till en person eller en händelse eller en viss tid i sitt liv.
Det låter ju helt galet, tycker jag. Det finns ju inget bättre sätt att komma ihåg, komma ihåg en speciell känsla eller nåt som har hänt, än att lyssna på en låt. Att återfå några minuters eufori som han upplevt nån gång, nånstans med folk.
.
När jag låg där nere och pappa och Susanne sprang runt och sorterade plankor (eller vad dom gjorde!) hörde jag Dagge skrika från gräsmattan brevid.
Han jämförde soptippen Mumindalen. När Emma var liten hade han frågat om hon ville följa med till Mumindalen och så hade dom åkt till soptippen, haha! Emma hade blivit ganska besviken...