ullaulla

Ibland glömmer jag bort saker jag har gjort för länge sen.
Satt och kollade i en låda full med kort som vi har. Det blev verkligen en tripp down memory-lane!

Kommer ni ihåg Villan? Varje sommar hängde vi på kollo där och alla var där. Spelade fotboll, paddlade kanot, badade och hängde efter dom stackars ledarna, mest såklart för att få deras kepsar när dom tre veckorna var över.
Jag hittade ett tidningsutklipp från 1996, den första juli. Det är ett stort kort på mig, Jessan och Sara när vi ligger i ett tält (jag ligger i mitten med ena armen runt en tältpinne och smajlar för kung och fosterland med min glugg mellan framtänderna. Jessan har på sig sin ljusa jeansjacka med mockaärmar och Sara har en riktig 80-talstofs...).
Artikeln är skriven av kvinna som var min lärare i retorik på gymnasiet, hur konstigt är inte det?!
Vi måste verkligen ha hållt oss framme för jag vet att året efter var vi med i tidningen igen. Den gången jag, Jessan och Linda (J satt bredvid mig när dom tog kortet, men henne klippte dom bort, antagligen blev kortet för stort.).

Det finns hur mycket kort som helst i den där lådan! Många från kalas, på min morfar i stor kock-hatt nere i Skeppsgården, på alla oss tjejer när vi är utklädda till Spice girls på mellanstadiet, semesterbilder från överallt, på mig när jag var på simtävling i Finspång och gud vet vad.


J skrev blogg igår. Kika. http://johannacc.blogg.se/.
Jag citerar:
"Hängt med tjejerna både fredag, lördag och söndag såklart. Att vi inte tröttnar på varann, men det är väll så att när man vant sig vid att träffa varandra varje dag så är det konstigt om man helt plötsligt inte skulle göra det. Emma och jag la märke till en sak idag, det är nämligen så att när Ulla tittar på tv så tittar hon verkligen på tv och ingenting annat än det som händer i rutan existerar. Det går inte ens att få någon som helst kontakt och sen alla dessa gulliga minner du gör! haha."
Haha. Jag vet om det där själv, jag blir totalt okontaktbar och sitter och gungar och ler och lever mig in i allt. När det är extra intressant eller bra så lutar jag mig framåt mot tv:n och det bara pirrar i mig och jag vill ställa mig upp och hoppa in i rutan.
Och angående det där hon skrev om att vi inte tröttar på varann. Jag tror inte man gör det när man har hängt ihop i nästan 20 år, vi har liksom växt ihop med tiden och för mig är ett liv utan er helt otänkbart. Skulle kapa båda benen, armarna och halva huvudet för er om det behövdes. För jag vet ju; jag skulle ju kunna sitta och titta på tv med er utan armar och ben. Men då skulle jag inte kunna luta mig framåt sådär när det är extra bra...