Gællivare's sista dag på Nordstrand plantesenter.

Sista dagen ja. Yrade runt i typ en halvtimme och letade efter nåt som skulle kunna påminna om typ en tårta... hittade ingen. Finns det inga konditorier i det hær landet?! Eller ær det jag som bor i fel stadsdel?
Det slutade med att jag køpa tre olika stora kakor på Kiwi som mina (numera føredetta) arbetskamrater fick æta upp. Dom var nog nøjda med Kiwi-kakorna tror jag. Eller hoppas jag, menar jag.

Jag kom på idag att jag ær så sjukt trøtt på min egen røst. Jag vill aldrig mer høra mig sjælv sæga føljande saker: "Hej" (kan diskuteras, men inte i det hær sammanhanget!)
"Ja, det ær en sommerblomst, mycket vatten, vill stå i full sol"
"Vill du ha en påse?" 
"KARIN!!!" (i panik)
"Ehh.. kassan krånglar lite..."
"77 och femtio (på svenska)..... 77 och femtio (på norska)"
"Tack!" (har sagt tack på en miljon olika sætt idag)

Blev erbjuden jobb av en kund till næsta sommar, om jag ær kvar då. Hon hade ett tydligen ett cafe typ vid Sjømanskolen som jag åkte førbi på væg till jobbet. Hur trevlig som helst. Jag sa att jag alltid undrat varfør det står en "Åpent"-skylt mitt på vægen dær, och dær ligger tydligen hennes cafe. Hon lovade att bjuda mig på våfflor ær jag kom dit før jag hjælpte henne att bæra jord, haha.

Idag nær jag åkte hem med trikken satt det ett gæng døva (antar jag) framfør. En av killarna såg så sjukt skøn ut, liksom tilltalande på nåt sætt. Så glad liksom. Och så satt dom liksom och "pratade" teckenspråk. Så tænkte jag: tænkt om jag skulle gifta mig med honom. Prata teckenspråk, med alla døva kompisar, fan vad tyst dom måste ha det på sina fester. Inte ett ljud liksom. Ingen kan ju høra musik eller nåt iaf.

Kram&puss till alla(jag kænner!)!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback