Vad hände med telefonsamtalen?!

Såg precis att jag hade fått sms från Emma. Och eftersom jag inte sett det missade jag en trip ner till Åtvid city. Så konstigt det är egentligen, när slutade folk att ringa till varandra?!

Jag är precis likadan, det är sms hit, msn dit, teknik och prylar så jag spyr på det. Aldrig nånsin kommer det numera en person och knackar på min dörr utan att på nåt sätt ha hört av sig innan (och då syftar jag inte på telefonsamtal!).
När jag var liten sprang vi här mellan husen i tid och otid, knackade i princip aldrig, när vi väl gjorde det så knackade vi inte utan vi ringde på och satt jag i mitt rum kunde jag höra vem det var på signalen.

Det kan jag sakna ibland, det sociala på ett mer mänskligt plan. Att bara kliva in och låna toaletten hos vem som helst på gatan, att va en liten parvel och ligga och rulla runt i en vattenpöl, sitta hos Karla i deras vita soffor med ytterdörren öppen, grillande föräldrar utanför och sommarluften som till en början är ljummen och senare blir både mörkare och kallare, men ändå inte otäck.

När jag gick i fyran och fick ett par adidasbyxor i julklapp, kommer ni ihåg? Coolaste brallorna i hela skolan och så grymt fula dom är idag. Alltid barfota, skrattandes och gråtandes om vartannat, 90-tals musik och grillchips bakom micron.
Frukost inne hos Emma, Dagge läste sagor och vi käkade fil med sirap, Johanna och jag under ett gulrandigt paralpy med Barbies till förbannelse. Och min bror som högg huvudet av en bara för att jag hade gjort nåt han inte tyckte passade.

När blev jag 21 år gammal egentligen? Det känns som igår...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback