Hem söta hem.

Tåg från Oslo till Katrineholm.
Jag mådde som en påse skridskor, rev som en rivjärn i halsen, och feber också tror jag för jag fick värsta svallningarna (käre gud, inte klimakteriet redan väl?!). I tillägg: femhundra plussgrader från värmeanläggningen på väggen (höll på att bli tokig!) och solen i ansiktet (det får man iofs inte klaga på, men inte det optimala med feber...).
Väntade nästan en timme i Katrineholm, sen vidare mot Linköping och så buss därifrån till Åtvid.
"Eh.. Stannar du vid.... vid.....ehhh... du vet vid rondellen där man kommer in i Åtvid? Vad heter det.... ehm...? Vid Shelll typ?" - busschaffören bara skrattade åt mig och jag med för jag har ju gått på och av bussen där i flera år.
Fågelsången! Fågelsången! sa busschaffisen till slut. Exakt.
Så av bussen. Dom har på nåt märkligt sätt, för dom håller på och bygger om därnere, låtit bli att ha cykel- och gångbana. Så det var bara att traska mitt i vägen, jo jag tackar. ISGATA! Inte sandat, of course.
Näsan började rinna som det värsta Niagara-fall. Halsen kunde jag knappt få nån luft igenom vilket innebär att jag flåsade ungefär som vilken mops som helst!
30 kilo resväska (uppskattar jag) plus "handbagage" på kanske tio.

Ganska mör när jag svängde in på Klövervägen, kan jag lova!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback