Tack Öystein.
För nån månad sen hade jag en man inne på jobbet. Han var Lars Winnerbäck-fantast. Seriöst, vi pratade om Lasse i tio minuter oavbrutet.
Han ville absolut skicka mig några länkar med liveframträdanden och recensioner. Det fick han såklart.
.
För en halvtimme sen bestämde jag mig för att lyssna, läsa och titta på alla länkar han mailade (samma dag som han fick min mailadress, jag är värdelös på att kolla mailen!).
.
Nu sitter jag här på golvet i bara underkläderna (det är så jävla varmt!) och gråter.
Det är så mycket med Lars Winnerbäck. Det är så mycket i mig som både ramlar sönder fullständigt och byggs upp när jag hör honom.
.
Framförallt är det hemma. Östergötland. Linköping. Åtvidaberg. Sena försommarnätter i mina tonår när jag promenerat ensam i timmar på torra trottoarer och längtat bort. Det där speciella ljuset, ni vet.
.
Nu är jag ju här, borta. Sväljer hårt och tänker. Allt jag ville bort ifrån. Allt jag rymde från. Allt jag skulle till och som jag till slut blev akut tvungen få nåt slags avstånd till. Saker som är så långt borta när jag är i Oslo att jag slipper känna efter hur dom som känns.
.
Folk med för få ord, folk som var tysta och kanske trodde det skulle hjälpa, fast det gick helt åt andra hållet. Känslomässiga käftsmällar, mentala stup.
.
Jag har lärt mig sen jag kom hit, jag har lärt mig så otroligt mycket om människor och mig själv.
.
Oslo har räddat mig, och när en norrman kommer in och pratar entusiastiskt om Lars Winnerbäck i tio minuter både längtar jag hem och inser att jag redan är hemma.
Jag är ensam hemma...
Det känns som att det är fredag, men det är det inte.
J och Carro har åkt till Aalborg med Kim och Dennis över helgen. Vi har cirkusmycket på jobbet nu, annars hade jag gärna join:at.
Nettan och Norodd åkte till Vågå idag.
Så här sitter jag. På golvet med benen vikta över varandra som en asiat. Äter cookies för jag orkar inte laga mat.
Hjärnan är helt kokt efter en vecka med nio och en halv timme per dag antingen inne i ett 30-gradigt växthus eller utanför i stekande solsken.
Men det är verkligen inte synd om mig. Så bra jag har det! Flott.
Blev uppraggad av en kille utanför Oslo city idag.
Han bara stannade mig och så tittade han på mig i tio sekunder och sa:
"Hej. Ok....... Jag har kanske 10% chans att ragga upp dig... så jag måste prova. Vilken kul stil du har! Kreativt! Jobbar du på museum? Så fin."
Haha, som om nån som jobbar på museum har kul stil?!
Tack ska du ha, hejdå, sa jag. Men han hade verkligen balls då! Det är coolt och inspirerande med folk som vågar! Mer sånt. Hade han varit 10 cm längre och haft lite mer av min "museum-stil" hade det kanske gått....
86.
Vi är alltid bäst när vi är på samma ställe!
Celebs.
Igår var jag på väg till jobbet (tack gode gud hade jag i alla fall lite vettiga kläder på mig..), gick mot trikken över Jernbanetorget. Går och skriver sms och så tittar jag upp, och ser Olaf Olsen komma gående mot mig fem meter framför. Trummisen i Bigbang alltså. Cool kille. Riktigt bra stil.
Helt starstruck alltså, haha!
Idag hade vi Norges föredetta försvarsminister på jobbet också, sa Karin. Han var ganska kort, men väldigt trevlig.
På tal om Karin. Och kändisar. Vi har en stammis på jobbet som också heter Karin. Karin Kinge Lindboe. Hon är barnboksförfattare, ganska känd i Norge. Så himla söt och rolig är hon.
När vi öppnade i vintras fick vi varsin bok av henne. "Stella" heter den och jag läser den nu. Igenom halva snart, den är fantastisk!
Sen sist:
Rrrrepat mig.
.
Hejat på J och hennes lillasyster när dom sprang Sentrumlöpet. Jag hade kunnat springa en mil på adrenalinet jag fick bara av att heja! Well done girls!
.
Tappade bort min väska när vi var ute i helgen. Så frågade jag i baren och fick tillbaka den: tom. MEN! Då kommer det två tjejer springandes och frågar om jag har diabetes! Dom har alla mina grejer! Spruta, mobil, kamera, nycklar - you name it! Åhhh, tusen tack!
.
Blivit erbjuden 1000 norska riksdaler för mina trosor av en kille utanför Soliis i lördags. "Jag skojar inte, du får tusen spänn! Seriöst!" sa han. Nej tack, sa jag. Haha, nåt av det konstigaste jag hört faktiskt.
.
Jobbar numera 9 timmar/dygn istället för åtta. Sex dagar i veckan. Strålande sol nu i två dagar. Jag har redan fått färg i ansiktet och ränder på halsen efter tröjan!! Högsäsong- bring it!