ullaulla

Jag vet inte var tiden försvinner nowadays. Skrattar iväg den, tror jag.

Det känns som vår och jag har bilder att visa er, jag lovarrrr, men hittar inte kamerasladden. Kvar på Klövervägen? Hoppas inte!

Mer info imorn!

Puss puss puss!

Kristian, Carro, J och jag åt pancakes hemma hos Kristian. Sen skulle vi och bowla. Taxi till Solli plass, där vi var nere och vände på bowlingen.
"Dom serverar ju ingen alkohol!" skrek Carro, haha.

Istället gick vi vidare till Champagneria och drack vin/öl. Kimpan kom också. Vi satt uppe på uteserveringen på andra våningen och skrattade stup i kvarten.
Så himla trevligt var det.

Hem på efterfest, där vi spelade fotboll och höll på och yrade.
Det låter ungefär som dagisnivå, men sen började J rida på mig rygg, och jag var en häst.
Jag stod på huvudet och hjulade och gjorde kullerbyttor.

Vi beställde en massa mat och jag åt bara upp fyllningen på min vegetariska pizza, och Kim fick för sig att lägga pizzan på mitt huvud.
"Pizza hatt, istället för pizza hut!" sa jag.

Allt var galet kul. Kung Hassan, ett skepp kommer lastat osv.

Idag har vi bara hängt, lagat carbonara, spelade två matcher Fifa, förlorade båda gångerna, men vilket roligt spel alltså!

Bra helg. Imorn jobb. Första dagen på över en månad.

Går runt med sinnessjuk Oslo-pepp och vädret har ropat VÅR i flera dagar.
Lite mulet idag, men vad fan gör det då? Absolut ingenting.

I torsdags var jag på en fantastisk middag. Spelade kort, spelade fotboll (!!!!) i ett gigantiskt vardagsrum.
Sen måste jag ju säga att det är lite speciellt att vakna upp på världens skönaste heltäckningsmatta i en lägenhet värd 16 mille!

Nu ska jag ut och köpa löpskor och cirkulera lite och dricka kaffe. Har ni tur kanske jag bjuder upp med nån bild later.

Kort sagt; life is sweet. Hoppas ni mår lika bra som jag!

Började dagen idag med att baka scones och invänta Emma-vän som även hon befinner sig på Klöverstreet nu.
Vi smockade i oss scones, drack te, tände en brasa och pratade oavbrutet i flera timmar.

Sen blev jag så trött (scones-koma) att jag somnade på soffan och Emma läste tidningar i andra delen av samma möbel.

Ner mot centrum. Till banken, där jag betalade en försäkring. Vidare till bokhandeln där jag hälsade på Frida, J's lillasyster som jobbar där. Köpte fyra böcker.
In till blomsterbutiken på Ica, där min gamla jobbarkompis Lilian håller i trådarna. Hon var tyvärr inte där idag. Jag köpte en orkidée.

Upp till farmor en tur. En kopp te och konversationer. En av farmors gamla vänner, Viola har dött. Det var tråkigt att höra.

Min kära bror körde in huvudet ungefär klockan fem, och så gick vi rakt över gården till Siri, som är min morfars brors fru. Det var hon som skulle få orkidéen.

Jag har skrivit om Siri så himla många gånger förut, hon är så härlig att man blir alldeles matt. 90 år fyllde hon 12 januari!

Vi var kvar några timmar och åt en kakbuffé jag sällan sett maken till.

På vägen hem hyrde jag en film.
Snart kommer Emma (och förhoppningsvis Karla, hon svarar inte i telefonen...) hit och så ska vi se den.

So long!

Outfit.


Orange är som alla kanske redan vet min favoritfärg. Emilie verkar gilla läget hon också.



Söta! Observera gärna den kalasfina lägenheten i bakgrunden!


Jag fick en telefon av Jess i helgen, eftersom hon fått en ny och alla mina vänner mobbar mig för min var uråldrig och hemsk. Tack baby!
Vi började i alla fall skoja om att tjejerna skulle skicka röksignaler för att få tag på mig.


Fint kök. Bra vin. Glad Ulla.


Den barnvänliga versionen av "Supa knulla åka hiss".


"När vi gräver guld i USA" starring Emilie och Jess.


Världens bästa Mackan!

Jag fick äntligen träffa Emma och hennes fantastiska mamma Zora i helgen också! Hurra.

Jess och jag var och kollade när hennes kille Micke spelade squash-turnering. Det blev tyvärr förlust just den matchen vi såg. Men så himla kul det såg ut, inte för att jag förstod så mycket, men i alla fall.

Efteråt skulle Micke spela innebandy, men knäckte till foten och hamnade på akuten.
När han suttit där några timmar och väntat pratade Jess med honom:
"Men alltså, älskling. Skrik och ha jätteont! Annars får du vänta så länge!"
Haha, typiskt Jessica att säga en sån sak!

Jag får inte plats i det här lilla skåpet!! Det är ju bara två resväskor kläder jag släpat hit också?

Igår (efter ett städstopp hos farmor) åkte jag till Linköping. Jag skulle nämligen hjälpa Carro med hennes svenskläxa. 
Vi skrev ett argumenterade tal om varför Paulo Coelho borde få Nobelpriset i litteratur.
Alltså, det sjuka var ju, att såna här grejer kunde jag skriva i sömnen när jag gick i skolan. Det är ju ett tag sen.
"Haha, jag får typ scenskräck. Varför börjar man?" frågade jag. Så konstig känsla.
"Det är inte så noga.." sa Carro. "Jag vill bara ha godkänt, så är jag nöjd."
"Får du bara godkänt är inte jag nöjd." sa jag.

Och så skrev vi. Och så bra det blev! Jag blev så jävla nöjd med talet!
(Carro ringde förut. Hon fick VG, tack ska jag ha!)



Eftersom jag hjälpte henne med skolarbetet skulle hon bjuda mig på middag. Vi satt på Charken hela eftermiddagen/kvällen när vi skrev, så då tänkte jag att vi lika gärna kunde äta där.



Till förrätt åt vi Chevre Chad(?) som var helt ljuvligt gott.
Till varmrätt åt Carro ribs och jag florell, alltså jag fick in en hel firre med huvud och allt.
Vi satt vid bardisken och hängde när vi åt. Servitören, som jag tror heter Pablo hjälpte mig att bena ur fisken, haha. Det var en fin fisk, rökt och väldigt god!
Efter varmrätten var vi extremt mätta, men delade på en dessert också. En mjölkchokladcheesecake med calvados-glass och hallonsås (se bild). "Den är sexy!"sa Pablo.
Han hade rätt. Smaskigaste jag ätit på år och dar.

När vi kom ut och gik mot min buss, var det så sinnessjukt kallt! Jag kunde knappt prata, var liksom tvungen att koncentrera mig på att gå.

Härlig dag! Jag har såna fantastiska vänner!

1. Jag är ute och går. På väg till farmor.
Det är iskallt, känns nog mycket kallare än det egentligen är... kanske -10?
Går på cykelbanan kanske femtio meter från mitt gamla dagis på Göstas väg. Det kommer en liten kille, kanske fem år och sneddar in precis framför mig, från sidan.
"Hej." säger han och tittar på mig som jag är coolast i stan fast jag säkert ser helt fruktansvärt tråkig ut i världens största dunjacka.
"Hej du!"
.... så går jag några steg och inser att han inte har nån jacka på sig.
"Ska du inte ta på dig jackan? Fryser du inte?"
Helt priceless spricker han upp i århundradets leende och svarar:
"Nej. Jag går på Göstas park, så jag är snart där." Han pekar.
"Jag har också gått där. Men det är över 20 år sen."
"VA?! Oj."
"Så gammal är jag."
"Du ser inte så gammal ut."

Åh, gulle. Så himla fin var han.


2. Jag följde med Susen (hur ska jag förklara henne då? Pappas, eller först var det väl Karlas föräldrars vän, men hon har liksom alltid varit med på nåt sätt) och tränade på ÅIF:s step 3:a i måndags.
När jag bodde hemma och tränade gick jag på det passet hela tiden, det är det svåraste step passet i Åtvid, mycket hopp och snurrar..
När vi kom dit i måndags började det ramla in folk, och jag kände igen alla, och alla kände igen mig.
"Är du hemma från Norge, Ullis?" och tusen frågor.
Sånt där gör mig så himla glad!
Träningspasset var för övrigt så jävla kul, som jag sa, jag har inte gått på ett step pass sen jag var där sist, för två år sen.
Jag stod på samma plats (längst fram, till höger i salen) som jag brukade förr. Det innebär också att när vi vänder åt vänster så har jag ingen att kolla på, för då är där bara en vägg. Och så märkte jag liksom att dom som stod på samma kant som mig började kolla på mina fötter, haha!
Det borde dom inte göra, för jag räknar aldrig när jag tränar utan bara kör och tappar jag bort mig vet jag var jag är i musiken i alla fall, och kan återgå direkt, men kanske tar ett annat steg än det jag egentligen skulle, och det vet ju inte dom som tittar på mig.
Hur som helst, riktigt kul. Många av mina gamla klasskompisars mammor var där också, så fina människor!

3. Karlas mamma och pappa har varit på kryssning nu i två dagar.

Igårkväll var Karla hemma på Klövervägen för att elda lite så dom inte fryser ihjäl när dom kommer tillbaka. (Här hemma har vi alltid lite element igång, vilket innebär att det aldrig blir riktigt kallt, men det har dom inte där uppe, så det blir väldigt kallt väldigt fort).
Vi spelade lite kort först och åt en väldig massa popcorn och även trattkantarellsmörgås.

Sen satte vi oss och kollade på gamla kort.
Alltså, jag höll på att skratta ihjäl mig flera gånger! Stackars Johan som var med, för Karla och jag, vi känner ju varandra så ingående att vi behöver inte säga nåt, vi bara vet exakt var vi var på korten, vilka som var med. Släkt hit och vänner dit, jag känner ju varenda kotte på varje bild! 
Och så blev jag bara helt varm inombords, för det betyder så mycket för mig, vi är ju som syskon allihopa här på gatan!
När man inte behöver förklara ni vet, när allt är så självklart för att man känner till varandras historia och har både växt upp och växt tillsammans, det kan ingenting krossa.

4. Jag hade lovat Gerda och Håkan att jag skulle elda lite idag där uppe innan dom kom hem. Tog med mig några gamla Elle-tidningar och gick upp. Tände, la mig raklång på mattan framför brasan och låg där och läste och kastade in lite ved i nån timme innan jag gick ner igen.
Också en sån underbar grej. Att ligga ensam på en matta i sina grannars hus, elda, läsa tidning och känna sig så hemma fast man inte är det.
Nyss ringde Gerda och tackade för att jag värmt upp huset åt dom. Det är ju jag som ska tacka, såna otroligt fantastiska grannar jag har!