ullaulla

Igår (efter ett städstopp hos farmor) åkte jag till Linköping. Jag skulle nämligen hjälpa Carro med hennes svenskläxa. 
Vi skrev ett argumenterade tal om varför Paulo Coelho borde få Nobelpriset i litteratur.
Alltså, det sjuka var ju, att såna här grejer kunde jag skriva i sömnen när jag gick i skolan. Det är ju ett tag sen.
"Haha, jag får typ scenskräck. Varför börjar man?" frågade jag. Så konstig känsla.
"Det är inte så noga.." sa Carro. "Jag vill bara ha godkänt, så är jag nöjd."
"Får du bara godkänt är inte jag nöjd." sa jag.

Och så skrev vi. Och så bra det blev! Jag blev så jävla nöjd med talet!
(Carro ringde förut. Hon fick VG, tack ska jag ha!)



Eftersom jag hjälpte henne med skolarbetet skulle hon bjuda mig på middag. Vi satt på Charken hela eftermiddagen/kvällen när vi skrev, så då tänkte jag att vi lika gärna kunde äta där.



Till förrätt åt vi Chevre Chad(?) som var helt ljuvligt gott.
Till varmrätt åt Carro ribs och jag florell, alltså jag fick in en hel firre med huvud och allt.
Vi satt vid bardisken och hängde när vi åt. Servitören, som jag tror heter Pablo hjälpte mig att bena ur fisken, haha. Det var en fin fisk, rökt och väldigt god!
Efter varmrätten var vi extremt mätta, men delade på en dessert också. En mjölkchokladcheesecake med calvados-glass och hallonsås (se bild). "Den är sexy!"sa Pablo.
Han hade rätt. Smaskigaste jag ätit på år och dar.

När vi kom ut och gik mot min buss, var det så sinnessjukt kallt! Jag kunde knappt prata, var liksom tvungen att koncentrera mig på att gå.

Härlig dag! Jag har såna fantastiska vänner!