UTÖYA.
I mitt senaste inlägg här fokuserade jag mest på bomben i Oslo och inte så mycket på allt det hemska som hände på Utöya.
Jag tycker, även om man aldrig ska mäta hemska saker med varandra, att det var fem miljoner resor värre på ön.
Hur kan en man rymma så mycket ondska? Jag blir mörkrädd när jag tänker på det.
Jag vill inte se ett enda offer till på bild, jag vill inte höra en enda polis/ambulans/brandbils-syren till i hela mitt liv och jag vill kramas.
Ingen är hemma mer än jag. Och Grisen, han är inte så kramvänlig.
Men jag tänker inte klaga, och absolut inte nu den här veckan.
För Johanna och Nettan... dom kommer ju faktiskt hem igen.
Jag tycker, även om man aldrig ska mäta hemska saker med varandra, att det var fem miljoner resor värre på ön.
Hur kan en man rymma så mycket ondska? Jag blir mörkrädd när jag tänker på det.
Jag vill inte se ett enda offer till på bild, jag vill inte höra en enda polis/ambulans/brandbils-syren till i hela mitt liv och jag vill kramas.
Ingen är hemma mer än jag. Och Grisen, han är inte så kramvänlig.
Men jag tänker inte klaga, och absolut inte nu den här veckan.
För Johanna och Nettan... dom kommer ju faktiskt hem igen.
Kommentarer
Trackback