ullaulla

Kära fina söta tokiga kattskrälle. Grisen.

Jag har inte gråtit en tår, konstigt nog. Som om dom vore slut liksom.
Det är nog chock, jag grinar ju för allt allt allt annars.
Var är han? Jag bara kan inte ta in det, för det känns som att han kommer hoppa fram vilken sekund som helst. Komma springande. Ligga och sova med huvudet utanför staket på hemsen. Dom där ljuden han gör.

Helt seriöst, jag tror mitt hjärta håller på att förvandlas till en sten. Stenen är i två delar nu, för det sitter ingen gris i köksfönstret längre.