ullaulla

Nu är jag hemma igen från Siri. (Hon flyttade för nåt år sen, och efter det har jag bara träffat hemma hemma hos oss, så vi visste inte var vi skulle. Pappa var på väg in i fel dörr, och hamnade i en städskrubb, haha!)
Närvarande var förutom jag själv, pappa, hans sambo, min bror, min moster, min morbror och hans fru. Och en jävla massa kakor. Nio sorter räknade jag till. Wienerbröd, saffransbullar (jag fullkomligt älskar saffran!) och två olika sorters tårta. Galet!
.
Siri fyllde nyligen 89 år. 89! Jag är glad om jag kommer halvvägs dit, liksom. Hon är så fräsig, hur rolig som helst och väldigt ung i sinnet.
.
Världens bästa släkt, har jag!
.
Vi har pratat om allt möjligt, bland annat om att Inger (min moster) en gång vaknade mitt i natten och undrade vem som spelade trumpet utanför hennes fönster mitt i natten. Eller kanske det var klarinett, tänkte hon. Sen insåg hon att det var hon själv som andades så det lät som ett blåsinstrument, haha.
.
Precis innan vi skulle gå skrek Siri:
"Ulrika! Titta på det här kortet (ett på mig)! Vet du när jag fick det?"
"Ungefär när jag var sex år eftersom jag är det på bilden?"
"Du skrev ett brev till mig och tackade för julbordet ett år för länge sen, då skickade du med det! Jag har kvar brevet också!"
"Haha! Jag fick den där klänningen när jag fyllde sex, och jag var så arg att jg grät för jag tyckte inte om den först. Men sen hade jag ju på mig den i alla fall!"
.
När vi tackat, kramats klart och jag skulle akkurat ta steget ut genom dörren ropar Siri efter mig:
"VILKA VACKRA BEN DU HAR!" Jag skrattade mest, så tokig hon är.