ullaulla

Jag har precis upplevt nåt av det både häftigaste och märkligaste i hela mitt liv. Det finns en dam som inte bor så långt från mig som är.. vad ska vi kalla det.... medium?
.
Imorse ringde jag henne och berättade om min galopperande diabetes. Hon sa att jag kunde komma kl fem. Så jag gick dit.
.
Var ska jag börja? Hon sa så himla mycket (konstigt) och jag trodde på allting. Verkligen! Delar upp det lite här för er, blir en hel del text:
.
1.Typ det första hon sa var att jag har en själsyster. (Hon förklarade vem det var också, efternamn, men jag vet inte exakt vem det är. Lite äldre än mig, sa hon.) Hon jobbar också med blommor, har precis samma röst som jag (såhär sa damen "Hon ropar alltid "Hallå?" precis likadant som du gjorde när du öppnade dörren där nere idag. Hon är lika söt som du också, en massa man som springer efter henne med!" Ehm, hallå?! Var är mina män då?! tänkte jag, haha!) Sen hade vi tydligen samma problem för övrigt.
.
2. "Du har varit militär, man, i ett tidigare liv. Du saknar militären. Men du har inte (nåt ord, som jag inte kommer ihåg, hon förklarade att man kunde ha lite olika.... typ karma? och jag hade tydligen bra sån karma, som om jag inte hade dödat nån..). Det är därför du har på dig dom där kläderna också (hade militärgröna byxor, haha!). I Korea tror jag. Koreakriget? Det är nåt med dina ögon, du har liksom såna asiat-ögon (haha, det stämmer ju också, för när jag ler försvinner mina ögon helt och blir två streck!)."
.
3. Sen bara skrek hon: "MEN VARFÖR I HELA FRIDEN ÄR DU INTE LÄRARE?!" och jag blev liksom inte förvånad när hon sa det, för så många av mina lärare jag hade i skolan har alltid sagt att jag borde bli det. Och andra människor med för den delen. "Din önskan när du kom till jorden den här gången var att bli lärare, en hushållslärare som odlar."
.
4. Hon ritade upp mina händer och fötter på papper, och målade i mina energier i dom med olika färgkritor. Vissa fingrar hade inga färger, alltså där saknades det energi. Sen fick jag lägga fötterna och händerna på ritningarna och så stod hon framför mig och vevade med armarna i luften "öppnade upp" energi i min kropp. Så märkligt alltså, det liksom drog på olika ställen i mig, stack, blev varmt och kallt. Så fränt!
.
5. Hon sa att det händelser i mitt liv gjort att jag "låst" energierna och blockerat dom, bland annat nåt när jag var tolv år (jag har ingen aning om vad). Hon sa att man har 78 "kroppar" i kroppen och att några av mina hamnat på fel ställen och låst sig där. "Det är som om du vore en ballong. Ballongen har vänt sig ut och in och sen blåst upp sig."
.
6. "Du har kalcium-brist! Titta på dina händer, ser du att dom är röda och sen blir vita nu?" Det gjorde jag ju. Så mycket hokus pokus, men det kändes så verkligt allting. Fantastiskt.
.
7. Så kom vi in på diabetesen.
"Din bukspottkörtel hänger som en vissen tulpan (bara älskar hennes liknelser!), den ska egentligen liksom gå uppåt som en glad mun. Känner du att det drar i den nu? Åh, nu reser den sig lite på ena sidan!"
"Den försöker väl bli glad igen!" sa jag.
.
8. Damen sa även "Du är väldigt aktiv. Väldigt aktiv! Blunda."
Jag blundade.
"Ser du några färger?"
"Ja."
"Blått?"
"Ja."
"Rött?"
"Ja."
"Grönt?"
"Nej."
Och det berodde på "mitt problem" då.
"Men du är väldigt frisk."
"Om man bortser från diabetsen?"
"Väldigt frisk! Annars ser man inte färger när man blundar."
Och det var så jävla skönt att höra också, för jag har aldrig tänkt på mig själv som en frisk människa.
.
9. "12-stegsprogrammet säger nån till mig. Kan betyda att du har varit alkoholist i ett tidigare liv. Du har inte problem med spriten?" Nejdå, sa jag. Sjukt det där alltså. "Men det ligger ingen skamm i det där alls, varken för dig själv eller för nån annan." Tack gode gud.
.
10. "Du trivs mycket bättre i Oslo. Jag ska försöka få dig att trivas lika bra här också."
.
11. Ganska så ofta sa hon: "Nu släppte det!". Och nästan hela tiden ryckte det i mig på nåt ställe. Allra mest i höger fot. Och hon hade koll på var det ryckte också hela tiden, otroligt! Hon ritade om händerna och fötterna och visade var hon öppnat upp energi. (Fick med dom hem, kan visa er imorn!)
.
12. Jag tyckte hon speglade mig så bra hela tiden. Ibland kände jag mig helt fnissig och då var hon det också. (Shit, nu rycker det i mitt högra lår!) Hon var väldigt lätt att prata med, öppen, glad, intresserad och berättade om sig själv.
.
13. "Vad var det du kom hit för nu igen?" frågade hon. Diabetesen, sa jag. "Men du känner ju, du känner ju att det är så mycket jag satt igång här? Det är så mycket som jag gräver runt i?" och det stämmer ju också så väldigt bra.
.
När jag gick därifrån, och nu egentligen hela tiden känner jag att det rycker på olika ställen i mig. Akkurat nå spänner det i tinningen på vänster sida. Helt makalöst det här alltså. Coolaste ever. To be continued...