ullaulla

.

Det händer att jag drar mig för att gå på stan här, för jag får så ont i hjärtat när jag ser vissa saker. Typ uteliggare. Men allra värst är när jag ser ett skrattande tjejgäng komma gåendes. Aj, det gör seriöst ont i mig.

.

Mina vänner är det jag saknar allra mest när jag är här. Så häääääääääääääääääääääär mycket och ännu mer. Men det är inte allt. Jag saknar mina vänners pojkvänner, mina vänners föräldrar, deras hundar, katter, soffor, balkonger, plankstekar, bilar och armar. Jag vill krama dom, prata med dom, skratta med dom och bara hänga utan att veta att om tre dagar åker jag ifrån dom igen.

.

Förra året när jag åkte tillbaka igen, för att stanna... var det bara en som sa åt mig att inte åka. Emmas mamma. Alla andra sa "Det kommer bli bra!". Och det blev det ju, på sätt och vis.

.

Vad fan skulle jag flytta hem för? Bortsett från att jag dör för jag saknar mina människor? Och Åtvid då. Naturen, hur tragiskt det än låter.

Jag trivs ju här. Oftast bättre och ibland lite lite sämre, som idag. Nu snöar det här btw, litt too late...

.

.

.

(KOLLADE PRECIS TÅGBILJETTER HEM NÄSTA VECKA!!! Ringde till min chef och jag kommer hem! En gång till: jag kommer hem nästa vecka!!! Några dagar bara, men så sinnessjukt trevligt!

..

Haha. Förresten! Jag höll på att skratta ihjäl mig åt min pappa över telefon häromdan. Han sa att dom hade köpt ett sånt där springband.. vad heter det? Som man springer på på gym ni vet? Haha! 7000 kr, stört! Ska hem och provspringa! Vi hade för övrigt ett när jag var liten också, som man liksom drog runt själv när man sprang, haha!)