ullaulla

"Ulrika, din vän var här!" sa Karin.

Han bor på gammelhemmet precis bredvid mitt jobb och ser jätedåligt. Nästan blind, tror jag.

Jag har skrivit om honom innan... han pratar alltid massa med mig men sa en gång att han annars aldrig pratar med nån.

"Vet du vad han frågade?" frågade Karin. Jag skakade på huvudet. "Han sa såhär: "Du, jobbar inte hon svenska tjejen här längre? Hon som är så söt och blid?"

Karin hade sagt att jo, det gör jag ju.

"Hon är verkligen en sån man lägger märke till!" sa han.

Jag höll på att dö av pinsamhet när Karin berättade, tur att han inte sa det till mig.

Lite senare idag kom Karin springandes igen.

"Ulrika! (Hon är en av väldigt få som kallar mig det..) Nu var han din andra pojkvän här!"

"Vem?!" frågade jag.

"Du vet han du fick choklad av en gång?"

Jag fick nämligen after eight av en annan gubbe en gång. Karin hade såklart sagt att hon kom ihåg det till honom.

"Oj, men det måste väl glömmas bort nån gång?" hade han frågat.

"Nej, du vet elefanter glömmer aldrig!" sa Karin... HAHAHA!

"Kan du hälsa till henne?" frågade gubben. "Hon är så glad hela tiden, jag har aldrig sett henne sur!"

"Det har inte jag heller, och vi har jobbat ihop i fyra år!"

Söta bästa fina Karin! Nu har hon semester i tre veckor, jag hoppas det blir dom kortaste jävla veckorna i hela mitt liv.