ullaulla

Det är är dom enda bilderna jag får fram på Facebook från igår:

Hana och jag på förfest.


Jag dricker Törley.

Igår åkte jag till stan och träffade Hana på systemet. Det var första gången jag såg henne sen i slutet på augusti förra året.
Vi shoppade lite, sen gick vi hem till henne med ett snabbt stopp för sushi på vägen.
Han kläckte roligaste meningen på länge:
"...så får jag se två såna Ricki Lake-tjocka människor!"
HAHAHA!

Hana och jag satt och pratade hemma hos henne. Jag har aldrig i hela mitt liv pratat med en människa om såna djupa saker och förstått exakt vad hon sa och när hon berättade så satt jag och nickade hela tiden, och när jag pratade gjorde hon det. Väldigt udda känsla, men otroligt härlig samtidigt.

Vi gjorde oss i ordning och sen gick vi ner två våningar i samma hus till hennes klasskompisar Micke och Rebecca och där var det en massa psykologstudenter, en läkarstudent och så jag.
Alla människor på förfesten var så galet roliga och sociala och jättegulliga och jag hade superkul hela tiden.

Hana och jag hade bestämt att vi skulle göra pannkakor på kokosmjölk idag, så vi började bjuda in folk och det blev ganska hetsigt, haha!
"Kl tio hos Hana!" sa jag.
"Är inte tio lite tidigt dan efter?" frågade nån.
"Kl elva! Hur många kommer? Upp med en hand!!" sa Hana.
Så nio personer skulle komma.

Efter några timmar åkte vi minibuss (utan säten, vilket innebar att vi satt på golvet allihopa) och nån började skrika "BANGBUS! BANGBUS! BANGBUS!" och så skrek vi det hela vägen och jag höll på att skratta ihjäl mig.

Vid Herrgårn hade jag spotta tuggummi-tävling med tre killar som skulle bli lärare och fick storstryk varje gång.
För övrigt var Henke Magnusson från Åtvid vakt när vi kom fram till entrén, han var den enda jag kände igen på hela stället.

Vi hängde och pratade, shottade Tequila rose och dansade lite. Sen hamnade jag med en helt galen tjej som också skulle bli psykolog som hette Marie, och vi pratade väldigt länge.

Det höll på att bli efterfest men Hana var så trött och ville gå hem. Vi skulle förbi McDonald's, men det var stängt och vi sprang in i världens längsta kille och hans två kompisar och jag provcyklade hans cykel.

Vi slocknade hemma efter lite nudlar.

.

Klockan elva imorse ringde det på dörrn. Vi sov fortfarande och Hana tvingade sig upp. Utanför stod Celia (väldigt osäker stavning!).
"Kl är elva! Var är pannkakorna?!" frågade hon.
Vi satte igång och vid ett-halv två kom alla som skulle komma och vi hade det så mysigt och åt kokospannkakor med nutella och bananer och drack te.
Det blev en del psykolog-prat men det tyckte jag bara var kul!