.

Den där dagen jag gick från bussen och precis hade bestämt mig för att lämna dig. Solen sken, med sådär bleka strålar som bara finns på våren och när man har ett krossat hjärta.
Min väska var lika tung som mina tankar.
Fick syn på en öde gräsplätt och la mig där och placerade huvudet på väskan. Jag tror jag grät också, men jag minns inte riktigt nu.
Lyssnade på din musik hela tiden.
Drog upp mina knän under hakan.
Somnade.

Vaknade av att några människor gick förbi med en hund lite längre bort. Dom måste ju ha undrat vad fan jag gjorde.
Och det gjorde jag också.

Kommentarer
Postat av: Anonym

så fint du skriver!! mer sånt här! :-D

2010-01-08 @ 23:13:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback