Jag är bortskämd med sköna människor!

Det är en konst att kunna sitta och va tyst tillsammans med andra homosapiens. Och att trivas med det! Känna sig trygg, harmonisk och framförallt avslappnad i en tillvaro där det inte konstant pratas.
.
Just nu har jag två väldigt bra exempel på det.
.
1. J och jag sitter på ett försenat tåg mot Linköping. Det är inte så mycket folk, för dom flesta har fått åka buss istället för att frysa arslet av sig på stationen i Karlstad i väntan på det sena Sthlmståget.

J sitter på andra sidan bordet, mittemot mig och har precis som jag själv, hörlurarna i.
Rätt vad det är tittar jag väldigt spontant rakt upp på henne. Hon nickar, smäller av ett leende och jag tror aldrig jag har känt mig så trygg i hela mitt liv.
Hon säger ingenting, bara tittar på mig och smile:ar och ger mig en otrolig inre frid.
.
2. Idag har Emma varit inne hos mig i flera timmar. Som vanligt, när Emma kommer hit, får hon tag i en tidning och börjar läsa det första hon gör.
Efter ett tag flyttar vi från köksbordet till vardagsrummet och hamnar framför brasan där jag eldar som värsta sortens pyroman.
Vi sitter där tysta, hon med en Elle-tidning, och jag med en bok och så läser vi och delar fotpall. Då och då avbryter vi tysnaden och börjar prata, för att några minuter senare fortsätta läsa.
Så himla skönt! En sån behaglig tystnad, inte påtvingad, utan naturlig.
 .
Vi har alltid tusen saker att prata om, men jag kan verkligen uppskatta att va tyst med sällskap ibland. Jag är inte typen som bara pratar och pratar och pratar bara för att man förväntas göra det.
.
Det var det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback