Tusen tack och jag älskar er.

Girlsen lämnade oss igår eftermiddag. J stod och grinade och jag kunde inte. Jag till och med försökte, och jag brukar gråta för ingenting. Mitt hjärta har blivit en sten. 
Vilken helg vi hat haft, kanske den bäsa i hela mitt liv! Mycket vin (Tre apor på box, verkligen att rekommendera och världens roligaste namn!), skratt, prat och flams. 
Det här är människor som alltid gör mig snyggare, gladare och får mig att vilja bli bättre på precis allt. Är det inte så vänner ska va? Jo, det är det. 
Karla, Emma, Jess, Carro och J - mitt livs allra största inspirationskällor, min gläjde, mitt solsken och min prick över i eller strösslet på min glass.
Det är på ett sätt exakt lika nära (om inte ibland närmare) än familj och jag skulle offra valfritt ben eller arm för vem som helst av dom utan att blinka. 
Nu dröjer det nästan två månader innan jag får se er igen (bortsettt från J som jag tack gode gud får se varje dag!) och jag saknar och längtar redan ihjäl mig!
Vi sex. Normala (?) gänget!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback