ullaulla

Vi såg den på bio ikväll, J och jag.

Ni som hängt med ett tag vet hur besatt jag blev när jag såg Twilight i våras. Det var hatkärlek vi första ögonkastet, det var ont i magen och fjärilar samtidigt, det var tårar och skratt. Hela jävla paketet.

Och så kommer nr 2. Jag har inte läst boken (tack gode gud!).

Satt och smaskade godis under reklamen innan (det bara vällde in folk, inte en plats ledig hela lokalen!) och så släktes ljuset och folk började applådera. (Då tänkte jag på Carro för hon hatar när folk gör det när man landar när man flyger!)

Efter att filmen började åt jag ingenting. Satt som i trans i två timmar och 20 min. Det låter helt patetiskt. Det är det också.

Halva filmen såg jag suddigt. Hade tårar i ögonen eller grinade. Hjärtat slog i slow-motion. Bittersweet är ett av mina absoluta favoritord på engelska. Det passar bra in här.


I våras när jag såg Twilight så många gånger blev jag liksom... inte deprimerad men nere. Kände mig nästan destruktiv. Ensam.
Så ser jag den här och älskar den lika mycket och det enda jag kan tänka är... Fan, ingen kommer nånsin kunna se på mig på det där sättet.