112.

Vilken kväll det blev på jobbet igår. Allt bara ballade ur kändes det som, fick ringa 112 två gånger, stod och grinade när ambulansen kom, första gången någonsin jag gråtit på jobbet, och förhoppningsvis sista också.

Allt löste sig hur som helst, och när jag traskade mot bussen började det ringa i min ficka. Då hade jag såklart gått iväg med jobbtelefonen! Hur klantig får man bli? Det var bara att gå tillbaka, och vänta på nästa buss.

Idag är jag förskyld, trött och glad på samma gång. Om två timmar har jag min första kommunikation-lektion, ska bli intressant!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback