En timme och 30 min effektiv sömn...
... eller 14 timmar och 30 minuter? Låt mig förklara lite mer ingående.
Lördag. Ronja och jag åkte hem till henne när jag slutat jobba, och så lagade vi mat "romantisk alla hjärtansdag-middag", typ haha!
Förfest hos Jesper, där han, Nicklas (som var hemma, hurra!), Johan, Danne och Räka (för övrigt min granne, men han har varit i London ett år! Nu är han hemma på gatan igen tydligen!) bjöd på hålligång.
Vi spelade "Med andra ord", som är så jävla roligt att jag måste köpa det! Jesper, Ronja och jag var i ett lag. Roligast var Jesper som skulle beskriva hammare eller vad det var och började prata om Lund.
Efter spelande (och en del vin, som jag ju inte skulle dricka!) gick vi till Platå. Och vet ni vad?! Det var mycket över förväntan! Jag kanske har undeskattat place:t lite!
Carro och Emmie kom dit också!
Ronja och jag åkte taxi hem till henne efter ett skumt stopp på Burger King där vi lärde känna en snubbe som hette Robban som jobbade som sjuksköterska. Han hade världens största guldring på sitt högra ringfinger, bodde nånstans uppe vid Barnhemsgatan och tyckte att jag skulle börja sköta min diabetes.
Och här kommer det: jag fick sova en och en halv timme. Sen skulle Ronja väcka mig, och jag ta en buss till jobbet. Hur gick det tror ni? Jag vaknade med ett ryck när kl var 8 min över sex, och bussen hade gått 3 min över. Kastade på mig kläderna, skrev en lapp till Ronja och sprang ner till busshållplatsen. Där stod det att nästa buss skulle gå om 47 min, vilket innebar att jag skulle bli väldigt sen till jobbet.
Så jag ringde efter en taxi.
Taxichaffören var dundertrevlig och vi pratade och sjöng schlagerlåtar på vägen till jobbet. När jag skulle betala:
"Du, vad är klockan egentligen?!" frågade jag,
"Tjugo min över sex!" svarade han.
Och jag började kl sju. Hade lika gärna kunnat vänta på bussen, haha!
Så det blev en och en halv timme sömn lördag-söndag.
Igår när jag kom hem till Klövervägen efter jobbet var jag så trött att jag knappt förstod vad jag tänkte själv.
"Ska ta en tupplur bara!" sa jag till pappa och Susanne. Då var kl 18. Sen vaknade jag vid halv två på natten. Ingen idé att gå upp då, tyckte jag.
Så jag fortsatte sova. Vaknade halv nio imorse. 14 och en halv timme! Sjukt.
Lördag. Ronja och jag åkte hem till henne när jag slutat jobba, och så lagade vi mat "romantisk alla hjärtansdag-middag", typ haha!
Förfest hos Jesper, där han, Nicklas (som var hemma, hurra!), Johan, Danne och Räka (för övrigt min granne, men han har varit i London ett år! Nu är han hemma på gatan igen tydligen!) bjöd på hålligång.
Vi spelade "Med andra ord", som är så jävla roligt att jag måste köpa det! Jesper, Ronja och jag var i ett lag. Roligast var Jesper som skulle beskriva hammare eller vad det var och började prata om Lund.
Efter spelande (och en del vin, som jag ju inte skulle dricka!) gick vi till Platå. Och vet ni vad?! Det var mycket över förväntan! Jag kanske har undeskattat place:t lite!
Carro och Emmie kom dit också!
Ronja och jag åkte taxi hem till henne efter ett skumt stopp på Burger King där vi lärde känna en snubbe som hette Robban som jobbade som sjuksköterska. Han hade världens största guldring på sitt högra ringfinger, bodde nånstans uppe vid Barnhemsgatan och tyckte att jag skulle börja sköta min diabetes.
Och här kommer det: jag fick sova en och en halv timme. Sen skulle Ronja väcka mig, och jag ta en buss till jobbet. Hur gick det tror ni? Jag vaknade med ett ryck när kl var 8 min över sex, och bussen hade gått 3 min över. Kastade på mig kläderna, skrev en lapp till Ronja och sprang ner till busshållplatsen. Där stod det att nästa buss skulle gå om 47 min, vilket innebar att jag skulle bli väldigt sen till jobbet.
Så jag ringde efter en taxi.
Taxichaffören var dundertrevlig och vi pratade och sjöng schlagerlåtar på vägen till jobbet. När jag skulle betala:
"Du, vad är klockan egentligen?!" frågade jag,
"Tjugo min över sex!" svarade han.
Och jag började kl sju. Hade lika gärna kunnat vänta på bussen, haha!
Så det blev en och en halv timme sömn lördag-söndag.
Igår när jag kom hem till Klövervägen efter jobbet var jag så trött att jag knappt förstod vad jag tänkte själv.
"Ska ta en tupplur bara!" sa jag till pappa och Susanne. Då var kl 18. Sen vaknade jag vid halv två på natten. Ingen idé att gå upp då, tyckte jag.
Så jag fortsatte sova. Vaknade halv nio imorse. 14 och en halv timme! Sjukt.
Kommentarer
Trackback