Colours.


är tydligen min färg, har jag fått höra idag fyra gånger.

Jag hade på mig min lila jacka + ett... vad ska man kalla det?... stickat hårband.

På väg ner till Facetten möter jag Zora (Emmas mamma) och Emmas mormor.
"Vad fin du är Ulrika! Du passar verkligen i lila!"
Jag bara rodnar och tackar och cyklar vidare.
 
Nere på skolan lämnar jag in papper och grejer och står och pratar med Saras mamma och Irene som jobbar på expeditionen.
På vägen ut möter jag min gamla mentor Lasse.
"Oj! Vad lila du är idag. Du passar bra i lila!"
Vi pratar lite och han undrar vad jag ska läsa för nåt.
Rabblar upp det och lägger till:
"... det är väl dags nu om det ska bli nåt vettigt av mig nån gång!"

Så går jag från skolan. Möter min gamla mattelärare (bästa läraren jag haft i hela mitt liv) Maggan. Får en stor kram (standard!) och hon säger:
"ÅHH! Vilken härlig jacka! Vilka fina färger, perfekta på dig!"

Och så sista gången, jag träffar Monica, som jobbade med min bror på banken innan hon gick i pension, i trappan på biblioteket. Vi hälsar, jag fortsätter gå och så ropar hon efter mig:
"Vad fin du är! Så fina färger!".

Tack tack. Folk är verkligen hur snälla och gulliga som helst!
Nu känns det nästan onödigt att någonsin ta mig på nåt annat än lila efter den här genomslagskraften! Haha.



För övrigt:
Jag är helt nere i en kanske (?) lite konstig färgkombination.  Ljusblått och klarröd.

Så jävla nice! Om jag skulle flytta nånstans nu skulle jag ta mig fan måla en vägg röd och dom andra tre ljusblå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback