ullaulla

Till Åtvidaberg.

Det var lika trevligt som alltid på Kopparvallen. Kände igen typ 97% av folket, i vanlig ordning. En som jag inte kände igen var pappas gymnasiepolare Olof, som visst kände igen mig iaf. Jag har nog inte sett människan på tio år eller nåt.

Och alla kids! Gud vad dom växer fort.
Hanna, Hampus, Filip, Elsa, Caroline, Didrik, Carl, Albin... jag kan hålla på i evighet.
Hoppas alla kan simma ordentligt nu, haha.

I lördags sprang vi på Lasse, som var vår mentor på gymnasiet (numera klipper han sig hos Jess också!). Pratade och hälsade på hans fru och jag tycker han är så jävla rolig. Jag sa att jag inte "fick" börja på komvux, och då sa han "Men det där fixar vi vet du! Jag känner Lars (syon)! Vi pratar med honom!".
Så är Lasse på fotbollen också och kommer och hälsar och pratar. Han hade snackat med Lars, och det gick tyvärr inte fixa in mig nånstans, för nu var dom 35 pers i den klassen.
"Men lova att du börjar i vår!", så nu har jag väl i princip lovat det, haha.

Det nästan bästa med att gå på fotboll här tycker jag är efter, när man ska hem. Det är nåt slags höstljus med sommarkänsla ute och så är det så mycket folk ute och rör sig, och man har en koppling till nästan alla. Gamla klasskompisar, kompisars föräldrar, dagisfröknar, grannar, pappas jobbarkompisar, golfpolare, packet som jobbar på Ica.
Pappa och Sus tog bilen och jag traskade. Kristoffer cyklade ifatt mig och hann knappt säga ett ord innan han ropar
"Jag tappade linsen! Hört att man ska stoppa den i munnen då, så den inte torkar! (Han kastar in linsen i käften.) Jag kör raka spåret nu, kan ändå inte prata!"


Imorn ska jag käka frukost med Fia kl 08.30.
Och så fyller jag 22...