Dumma Ulla!
Snorig som aldrig förr sitter jag här, dricker rött (grönt är fan godare!) te och äter kalla pannkakor med sirap.
Jag känner mig som en dålig kompis och människa i allmänhet för tillfället, eftersom jag gjort en av dom jag älskar mest besviken. Jag är så ledsen för det. Kan inte styra över vad jag vill och inte vill, vad som rör sig i mitt huvud och kunde jag få mig själv att tänka annolunda skulle jag göra det utan att blinka.
Det blev inte som vi hade planerat, förlåt.
Jag har iaf varit ärlig och nu är det som det är... hoppas jag kommer kunna gottgöra kaoset jag ställt till med. Det vill jag verkligen!
.
Kine har åkt hem också. Tomt, tråkigt och trist. Kom tillbaka, stanna föralltid.
Allt är dock inte skit och hemskheter.
Det finns så mycket här nu. Som ger mig så mycket. Energi, glädje, lust och hopp på olika sätt. Tack mina älskade för att jag aldrig behöver känna mig ensam, för att ni orkar med mig med alla mina dumma egenskaper, för ni alltid räddar mig i tid. Tack för att ni tror på mig... jag tror på er.
Älskar er... alltid!