ullaulla

Jag tror att jag för tillfället befinner mig i nåt slags mellanland.... och jag hatar det. Känner mig likgiltig och det är min värsta mardröm att vakna en dag och va 67 år gammal och va tråkig, menlös och liksom inte känna nånting. Som att ingenting spelar nån roll och jag spelar en roll och den rollen var verkligen inte för mig.

Det är här är så mycket inte jag. Det brukar va min grej att lyfta mig själv, jag är ju bra på det. Ur geggan, ur skiten, ur det tomma. Se det stora i det lilla. Men hur ska man kunna se det lilla i det stora när det stora är så stort?

Snart ska jag ta bussen till Linköping och sen ska jag jobba... och sen sätta mig på bussen hem igen. Samma gamla visa och jag är trött trött  trött på den.

Min nytillkomna negativa karaktär har anlänt sen jag kom hem från reunion igår. Fy fan vilken fest, vilka människor, vilken stämning, vilket drag, vilken fylla och bakfylla.
Kommer ihåg att det var likadant när jag kom hem förra året. Då gick jag och köpte en skiva... James Morrison "Undiscovered" och körde den på repeat tills livet liksom återvände efter en vecka....

Och jag lovar, det kommer bilder, film och roliga grejer här nästa gång jag skriver...... snart.