Fragile

Jag kan inte fokusera... orkar inte och vill inte.

Fick reda på idag att min morfars syster har cancer.. "Lite överallt" som man sa. Hon får morfin och sömntabletter och mår tydligen ganska bra på det. Jag tycker det låter helt förskräckligt. Vilken jävla förbannat vidrig sjukdom det är. Folk dör som flugor och det händer ingenting.

Det känns som att jag sitter i en liten svart håla. Att allt jag någonsin har förväntat mig av mig själv aldrig kommer att inträffa, jag är livrädd för att fastna här, fastna i systemet.
Vad fan ska det bli av mig?
Florist? Bartender? Vårdbiträde? Katastrof?

Sen finns det saker som gör mig så glad samtidigt. Igår när jag var hos en tant sa hon:
"Jag tycker du är toppen! Jag tycker du är klämmig!"
Sånt värmer verkligen, att göra skillnad för nån, vem som helst.
Idag pratade jag med en arbetskamrat.
"Du verkar så orädd, sticker hit och dit och bara kastar dig ut. Jag skulle aldrig våga!".
Jag som inte vågar titta på skräckfilm? Som svimmar om jag ser en orm på tv?

Vad handlar det om egentligen? Allting, livet?

Jag tror man dör när man insett vad meningen med livet är, om man nu dör av ålderdom. För mig skulle det aldrig handla om att bli äldst, bli rikast, bli smartast.
Vad är det som gör det värt att gå igenom all skit för?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback