Vad gør jag?!

Ibland blir jag så trøtt på mig sjælv... En riktig pain in the ass, kanske inte så mycket åt andra (?) men mest før mig sjælv.

Ibland får jag psykologisk højdskræck av att gå på fem cm-klackar, ibland behøvs det inga klackar alls. Jag ær bra på att skræmma upp mig, och... det finns andra som ær bra på det också...

Folk jag tycker om har sagt till mig att inte gå ensam ute i Oslo sent. Men nær det gæller sånt oroar jag mig aldrig.. antar att sånt går i arv, min far ær likadan. Lugn som en filbunke. Men hur gør man om man ær lugn som en filbunke i vissa situationer och som ett stormigt hav i en annan?

Jag ær nog ændå ganska bra på att tackla det, mina spøken. Spøkena som finns i Linda och Emmas lægenhet ær værre....

Nu ska jag jobba, ser inte direkt fram emot det, haha.

See ya!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback