ÖRN! ÖRN!


Karlsson i bilen kom och hämtade mig.


Ljuvligt! Natur gör mig så jävla lycklig!


Örn heter egentligen Ören, men det är det ingen som säger. Vi badade här ganska ofta allihopa när vi var små. Nu är det helt igenväxt och tydligen privat, men det struntade Karla och jag i.


Det kräver viss koncentration att doppa sig...


När jag väl kommit i gick jag bananas och började simma fjärilsim (tävlingssimmade när jag var yngre... men jag är världens bästa förlorare så jag tävlade inte så mycket men tränade desto mer...)....


... smörjde in mig i diverse lera...


... och stod på händer. Titta så snett jag står, och det kändes som jag stod rakt som en planka!!


Haha!


Karla chillaxade mest och tog bilder.

På väg hem fick vi syn på en blå Ford som åkte framför oss. En likadan bil som Linus mamma har...
"Det är ju LINUS! Det är Linus! Blinka! Tuta!" skrek jag åt Karla.
Så stannade dom precis uppe vid golfbanan där man svänger ner mot oss, så vi fick kramas och hälsa på Linus girlfriend.

Jag skrev en liten dikt på Karlas fb-status också:
WIIIE! Riktigt bra sim, råkade hamna mitt i ett fiskstimm. Ölburkar, snus och fimpar, i vattnet fanns det alla möjliga guldklimpar! Tack gumman för badsällskapet, ÖRN ÖRN är bästa haket! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback