Jag är alldeles tårögd.

Det är internationella dagen för telefonsamtal idag, börjar jag misstänka. Pratade en halvtimme (31:31 min!) med J i Oslo, och sen ringde Carro precis nu.
.
När vi lagt på fick jag världens känslostorm inuti.
Vilken otrolig, gigantisk stor kärlek som fyller mig på grund av mina vänner.
Hur mycket hårdare mitt hjärta faktiskt bankar när jag tänker på er. Det bara bubblar inne i mig, ungefär som en vulkan.
.
Det blir nästan för mycket för mig, fast det egentligen är en underbar känsla! Det vore så skönt att hela tiden slippa säga: "Jag saknar dig!" hela tiden i telefonen, för det är alltid alltid alltid nån som är för långt bort.
Oslo. Åtvidaberg. Linköping. Umeå. Sydafrika.
Avstånd.
Jag tycker så mycket om er. Jag älskar er mer än jag kan förklara ens för mig själv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback