ullaulla

.

Nu är det kolsvart här igen.

Jess åkte hem idag och J är på bio och Hana jobbar och Nettan är inte hemma. Då rullar dom svarta molnen in.

.

Jag känner så mycket och så hårt att det känns som att jag har feber. Min hjärna är tom och min kropp känns blytung. Gråter lite.. försöker få nåt fysiskt ur kroppen för att känna mig lättare.

.

Jag ligger raklång på soffan med högra kinden ner mot den och orkar inte lyfta mig en centimeter.

Lyssnar på musik. Musik är det bästa som finns för man behöver aldrig förklara varför man beter sig som man gör för musik. Den ifrågasätter aldrig. Fast nån som ifrågasätter är ju precis vad jag behöver...

.

Det här är sånt som inte går att förklara för nån... jag förstår ju för fan knappt mig själv. Jag är livrädd. Det vibrerar på huden på mina underarmar och jag överväger beslut som inte är vettiga på ett enda sätt.

.

När hon dog, kunde ingen ha huggit av mig en arm eller nåt? Så folk hade sett att det gör ont istället. Hur det förklarar saker jag gör eller inte gör. Varför jag sov med kläderna på. Varför jag hörde frågan men aldrig svarade.

.

Det finns tre saker jag gör när det blir jobbigt.

Skriver.

Gråter.

Och springer. Vidare.

.

Ett öppet sinne. Och som gammal grillkol... ett torrt svart hjärta.