Way to go (eller kanske värt att gå en omväg för att slippa?) Nilsson!


Den här vallen skulle jag prompt igenom på vägen hem. Jag höll på att skratta ihjäl mig på väg över, sjönk ner som genom kvicksand och låg och kravlade. Tur att ingen såg mig (hoppas jag?).


Så intelligent! Speciellt när jag bara hade på mig vanliga sneakers också! HAHAHA!

.
Nu åker jag snart och tränar...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback