Hur ska jag klara mig utan...?

Två av mina bästa jobbarkompisar ska ju som sagt sluta. Sista dagen vi är på jobb samtidigt imorn, alla tre.
Dom ska få ost av mig i julklapp. Det finns en förklaring. Eller flera! Karin, den ena av dom, sa en gång till mig
"Gamla människor har allt. Till dom köper man nåt man kan äta, dricka, läsa eller lyssna på. Inga prylar!".
= stämmer bra in på ost.
Och för det andra, när Karin, May och jag var ute på tur en helg i november, pratade vi väldigt länge om en viss osttillverkare som vunnit en massa fina priser, bland annat i USA.
Och så springer jag på sån ost på julmarknaden på bryggan! Hurra!
.
Dom är bäst. Bäst bäst bäst bäst och jag kommer nog bryta ihop fullständigt på trikk nr 19 imorn ungefär kl 19.
.
Idag, precis innan jag gick... och skulle köpa julklappar (jag mår egentligen ko-balle-dåligt och borde va hemma, men det ignorerar jag) frågade Karin och Erik om jag visste vad jag skulle köpa för klappar.
Nej, sa jag.
"Gå och byt om (hahaha! En liten parantes bara, idag gick jag tilll jobbet i enbart underställ på benen! Glömde ta på mig jeans efter, så jag fick springa på stan och köpa julklappar i underställ efter jobb!) så skriver vi inköpslista!" sa Karin.
Så när jag bytt om, hade dom knepat ihop en inköpslista till mig, skrivit alla namn på dom jag skulle köpa till, och vad jag skulle köpa. Så söta!
.
Vi fick för övrigt kanelbullar av en hagedesigner idag. Hon handlar ganska mycket hos oss (mest jord!) och så hade hon bakat.

"Alltså, jag vill jättegärna krama dig, men jag är lite sjuk.." kraxade jag.
"Det gör inget, jag har ett sjukt barn hemma!" svarade hon, så jag fick en kram haha!
.
Sen var en av mina absoluta favoritkunder inne. Han är... långt över 90 år och precis hur rolig och charmig som helst. Vi skojade ungefär en kvart och sen klappade han mig på kinden, sa "God jul, vennen min!" och gick.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback