ullaulla

Det är lite farligt att va ute och gå ensam. Inte bara för alla skumma typer här i stan. Det är svårt att inte bli ensam i hjärnan också när man inte har nån att prata med.
När ipoden helt plötsligt bara bestämmer sig för att spela spela gråtlåtar samtidigt.

Idag är första dagen jag verkligen saknar. Jag lovar, jag har saknat er men idag känns det in skelettet. Ögonen tårades så många gånger när jag var ute och gick nu ikväll.

Jag bläddrade fram låt efter låt och fick bara höra mina egna minnen.
Keane, som jag lyssnade på oavbrutet när J, Jess, Carro och jag var i Turkiet höstterminen i trean.
"Feelings getting stronger in the dark" Moneybrother som kan va världens finaste sång och på samma gång så full av ångest.
Gavin Degraw som bara skriker Mallis, Kine, Carro, Omi och Arild framförallt.
Brännö serenad.
Massa låtar folk skickat till mig.

Nu ska jag köpa sushi om det fortfarande går att få tag på, och gå hem.