Oslo.

Min vän Alex sa en gång: "När man väl varit i Oslo en gång kommer man liksom aldrig därifrån.".

Men varför? Varför känns det som aldrig blir klar med stället? Eller är det bara jag?

Förra sommaren ville jag absolut inte va där. Nu... vill jag det.

Jag drömmer om Oslo. Både bokstavligt och dagdrömmar.
Jag drömmer att J och jag vaknar, går till Deli och köper chaite och morotskaka. Jag drömmer om det där speciella ljuset, på nätterna. Antingen svart och regnigt eller ljust, nästan rosa.
Jag drömmer jag att går runt i nyinköpta skor på dom där underbara gatorna och lyssnar på Big bang eller nåt annat otroligt bra.
Jag drömmer att jag träffar människor som är fantastiskt inspirerande, jag träffar nya vänner på ett helt annat sätt än vad jag gör i Linköping.
Nåt är alltid öppet. Nån är alltid vaken.
Jag drömmer att jag går ut ensam och dansar hela natten.
Syrénerna längst upp mot slottet på Karl Johan. Sallad på Bit med en massa pickles, soltorkade tomater, oliver och gud vet allt.
Jelly belly's!
Jag drömmer att jag sitter uppkrupen i ett öppet fönster och hör trikken åka förbi på gatan nedanför.
Jag cyklar på min numera försvunna Kronan i skymningen och det blåser precis lagom kyligt.
Rea.
Alla fina byggnader. Gatumusikanter. Bogrönt.
Att ta en båt till en ö, med håret flaxande i vinden och sen hoppa i ett lite för kallt vatten utan att ha känt på det med tån först.
Jag drömmer om Karins foppa-tofflor och underbara humor.
Jag drömmer att jag går in på Narvesen och köper en svensk Elle och är överlycklig och läser hela tidningen i ett svep som om jag tog en drink på Nichol&Son utan att ställa ner den och andas emellan.

Allt av det har hänt. Jag behöver Oslo. Jag saknar J.
Jag behöver fler saker till den där listan! Helst nu på momangen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback