Deep.
Ibland önskar jag att jag vore hjärnlös. Livet vore lättare om man bara kunde stänga av och sluta tänka ibland.
Det är en sån kväll.
När jag ifrågasätter migsjälv för mycket för mitt eget bästa. Det rullar runt så mycket onödigt stoff i skallen att det blir blankt.
Jag vill bara bort. Varför är det alltid så? Hur kan det egentligen komma sig att jag alltid sticker? Alltid tror att det kommer bli bättre bara jag hamnar på en annan plats, med en annan utsikt.
Mitt hjärta är som en sten.
Det river i mitt stenhjärta när vänner slutar höra av sig. Man kollar igenom mobilen och sista gången människan ringde var typ i december. Dom 20 senaste sms:en är bara svar på nåt man själv frågat.
Och så gråter jag. Utan anledning bara för att det är förlösande på nåt sätt. För jag har ingen anledning. Ingen har krossat mitt hjärta, jag gör det så jävla bra själv. Ingen har lämnat mig i sticket, ingen har ljugit för mig eller behandlat mig illa.
Mitt i allt känslokaos känner jag det. Det här kommer bli bra. Kan jag stanna den här gången? Kan jag mörda slentrianen? Sticka en kniv i ryggen på den?
Ja, jag tror det. Just can't wait to get there!
Hej Oslo. Hejdå olycka...?
Det är en sån kväll.
När jag ifrågasätter migsjälv för mycket för mitt eget bästa. Det rullar runt så mycket onödigt stoff i skallen att det blir blankt.
Jag vill bara bort. Varför är det alltid så? Hur kan det egentligen komma sig att jag alltid sticker? Alltid tror att det kommer bli bättre bara jag hamnar på en annan plats, med en annan utsikt.
Mitt hjärta är som en sten.
Det river i mitt stenhjärta när vänner slutar höra av sig. Man kollar igenom mobilen och sista gången människan ringde var typ i december. Dom 20 senaste sms:en är bara svar på nåt man själv frågat.
Och så gråter jag. Utan anledning bara för att det är förlösande på nåt sätt. För jag har ingen anledning. Ingen har krossat mitt hjärta, jag gör det så jävla bra själv. Ingen har lämnat mig i sticket, ingen har ljugit för mig eller behandlat mig illa.
Mitt i allt känslokaos känner jag det. Det här kommer bli bra. Kan jag stanna den här gången? Kan jag mörda slentrianen? Sticka en kniv i ryggen på den?
Ja, jag tror det. Just can't wait to get there!
Hej Oslo. Hejdå olycka...?
Kommentarer
Trackback