Att bråka eller inte bråka, det är frågan.

Jess och jag tittade på The Hills igår innan vi gick på vinet, häxblandningen och klackarna. Jag tittar aldrig på tv, så jag frågade som vanligt om allting.
En sak jag fått med mig hur som helst, är att Lauren och Heidi är osams, som jag förstått mest över Heidis boyfriend som verkar va största arslet i hela USA.

Synd tycker jag. Och så hittar jag den här bilden idag:

Är dom sams?! Hurra, jag hoppas!

Jag är värdelös på att bråka. Jag vill inte, det vänder sig i magen på mig bara jag tänker på det. Jag blir aldrig arg, det ligger liksom inte för mig.
Fick jag bestämma skulle alla alltid vara sams. Men hur lätt skulle det bli då?

Jag ser mig själv som en förlåtande person, people make mistakes liksom. Alla gör bort sig ibland.
Däremot tror jag att det är bra att bråka, hälsosamt på nåt sätt, förlösande.

När jag bråkar gråter jag. Det är nog en av extremt få gånger jag gråter öppet också. Jag är expert på att gråta för mig själv annars.
Har gjort det så många gånger att ögonen slutat svullna, jag får inte ont i huvudet av det längre, att gråta skrämmer mig inte, det är nåt slags utlopp för känslor som jag inte kan beskriva med ord.

Fyra gånger den här veckan... I'm so done with this shit!

Annars startar jag ta mig fan ett bråk med mig själv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback