ullaulla

Jag är splittrad i en fråga. Börjar känna mig som en dålig människa.
PÄLS: to wear or not to wear?

Det enda jag äger idag som är päls är min mormors pälsmössa som jag använde flitigt förra vintern. Jag försöker försvara mig med att den påminner mig om mormor. Men jag gillar ju den liksom hur som helst.

Jag gillar ju djur också. Helst levande. Jag vill inte se dom skinnflådda, förstörda och liggandes i högar för jag att jag ska få en ny hårig jacka.

Det fanns en tid när päls inte var på modet, när det var nåt man satte på sig för att hålla värmen, för att det inte fanns alternativ. Men det är ju några hundra, för att inte säga tusen år sen nu.

När jag var ute på second hand-runda för ungefär en vecka sen hittade jag ett ställ fullt med pälsar. Visste inte om jag skulle må illa eller köpa en.
Mormor hade ju flera pälsar, helt otroligt fina var dom kommer jag ihåg. Min moster och jag provade dom och så frågade hon om jag ville ha nån men det ville jag inte då.

Varför tycker jag att det känns mer ok att ha en gammal, begagnad päls? Jag skulle aldrig gå och köpa en ny, men en gammal som nån annan haft känns ok?
Kan man gå ut i en päls utan att bli ifrågasatt av nån militant vegan, eller egentligen vem som helst? Får man Burger King-ketchup kastad på sig eller skulle folk inte ens reagera?



Eller som J uttrycker det:

Ulla säger:

Jag funderar på att köpa en men det känns liksom lite.. dåligt på nåt sätt? Förstår du hur jag menar?

Ulla säger:

Som att det är dumt mot djuren?

Johanna säger:

Hmm jo men å andra sidan så äter vi ju av dom oxå

Dilemma är vad det här är.