ullaulla

Det ringer oavbrutet! Hela tiden. Nu senast min "chef" Olivia.

"När åker du?"
"Imorn."
"NEJ! Gör du? När kommer du hem?"
"Jag vet inte riktigt, jag ringer vet du!"
"Ja! Och du! Du får inte träffa nån kille där! Och om du gör det, säg att han måste följa med till Sverige för Stolplyckan klarar sig inte utan dig, haha!"
(Här hör jag att Teresa i bakgrunden frågar när jag ska åka och sen skriker hon: "MEN ULLIS!! Inte redan!")
"Haha! Jag lovar. Kommer sakna er massor!! Hälsa alla!"

Nu känns det lite tomt i hjärtat. Mina små pensionärer och söta jobbarkompisar... åh vad jag kommer sakna dom allihopa! Varenda en alltså.

En annan sak som var lite rolig igår. Jess ringer och är på stan med sin chef Ivonne när jag ringer och frågar var dom är. Springer dit.
Ivonne har tydligen en väldigt klar bild av vad för kläder/saker jag gillar.
"Den här är Ulla!" sa hon om allting, haha!
Sen när hon gått och Jess och jag fortsatte sa hon att Ivonne hade sagt typ "Jag tycker Ulla är cool. Hon är väldigt unik."
Kan va bland det finaste nån sagt om mig tror jag. Unik är ett fint ord.  

Hoppas inte mina grannar är hemma idag. Jag har sprungit runt i underkläderna och bakat morotskaka samtidigt som jag packar.

Just den här sekunden äter jag sallad med bacon och lime som jag slängt ihop, dricker mjölk och darrar i armarna för jag bärt så mycket kläder. Min säng är en krigszon full med tyg just nu...