ullaulla

     

Fy fan. Jag har aldrig varit så nära! Det kändes som jag satt i hans vardagsrum och lyssnade. Hade min arm varit fem gånger längre hade jag kunnat klappa honom på kinden.
Sentrum scene, den femte september. Nästan exakt en vecka sen.

Åh, det var så vackert.
Jag var där ensam. Carro och J bangade och jag hade ingen biljett, så jag åkte ner på vinst och förlust och som tur var fanns det biljetter när jag kom ner.
Sjukt att gå på konsert själv kan jag lova. När jag kom in köpte jag en cola (alla andra drack vin/öl/cider) och kände mig som en nioåring.
Grät på slutet och kände mig liksom pånyttfödd när jag kom ut.




Jag var där!!