Nån sorts insikt?

Inte på många många år har jag sett en sån starkt lysande måne som ikväll. Gick igenom en skog och det var ett konstigt blåaktigt alien-ljus överallt.
Det är ett sånt ljus som får en att tänka lite för mycket också. Man kollar på månen och konstaterar "Fy fan vad coolt universum är.".

Och så tittar man på sig själv (inte bokstavligt).
Ulla. 22 år. Hur långt har jag kommit sen jag föddes en och en halv månad för tidigt i augusti 1986?
Så långt som jag tänkte och drömde under min uppväxt?

Kanske, kanske inte.

Jag bor fortfarande hemma.
Jag är i många situationer alldeles för feg eller mesig för mitt eget bästa.
Enligt vissa är jag blyg.
Jag trodde jag skulle bo utomlands när jag var 22.
Det finns saker jag inte pratar om.
Jag missköter min diabetes nåt helt otroligt i perioder.
Jag är ute på tok för mycket.
Sover på konstiga tider.
Har inga direkta rutiner.
Är fortfarande och lär för alltid vara värdelös på allt som har med siffror att göra (som pappa brukar säga: "Lär dig multiplikationstabellen!"... sånt intresserar mig zero.).
Jag är sjukt godtrogen.
Extremt oekonomisk.
Virrig som få.

Har jag överhuvudtaget några bra sidor? Kvar? För jag hade väl det en gång i tiden? Ett tag var jag mycket bra på att liksom utmana mig själv.

När jag slutade sexan fick jag en medalj som det stod "Bra på att samarbeta" på.
När jag var 16 åkte jag till Holland i tre veckor med folk jag inte kände. 
När jag var 17 åkte jag till Länsstyrelsen och satt i möte med en massa höjdare, typ landshövdingen och packet. 
Sista terminen i trean höll jag tal inför min klass om ett väldigt personligt och för mig känsligt ämne. Min lärare frågade mig innan om jag verkligen skulle göra det och jag bara: "Ja." Efter berättade en klasskompis att hon efter hade gått hem och pratat om det med sin mamma och dom hade suttit och gråtit båda två.
I gymnasiet var jag enda eleven som var med i "Främlingsvänliga kommitéen"... hängde i elevrådet och var skyddsombud på skolan.
När jag var 18 höll jag tal inför 500 personer.
Jag är med i Green peace (mest för att jag blev medlurad, men nu tycker jag seriöst att det känns bra! Let's rädda världen!).

Det är lätt att bara se sig själv genom det man har gjort och inte det man är. Är man det man gjort? Jag antar att det kanske är så.



Fick just den här sekunden ett sms som jag tycker passar ypperligt just nu:

"Hei du vakre jente! Vi må ikke glemme å huske på hverandre! La oss skåle for oss.. For guttene som har oss.. Taperne som hadde oss, og de heldige som vil möte oss!! Sendes kun til vakre og sexy jenter. Du er blandt de utvalgte! Du ble regnet som en av de 10 vakreste blandt mine venner! Når du er blandt de utvalgte, må du selv plukke ut 10 vakre jenter. Hvis du bryter kjeden riskerer du 10 år med rynker, flisete hår, hengepupper med masse svarte hår rundt niplene, tunge slitne öyne... uönsket hårvekst i skrittet og appelsinhud!!"

Haha, tack för den älskling!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback