ullaulla

Carro och jag satt för ungefär två dygn sen och drack glögg, åt ölkorv och struntade fullständigt i att man kanske borde äta normal mat (?).

Igårmorse tog vi pappas bil mot huvudstaden. Dagges gps skulle hjälpa hos hitta vägen till Karolinska. Jomenvisst. Den yrade ju bara!

Vi kom konstigt nog fram två timmar för tidigt trots diverse felkörningar. (Då hade vi också enligt tradition stannat och ätit äggmackor och druckit o'boy, som vi alltid gör när vi är på roadtrip!)

Britten (roligt namn eller hur?!) meddelade att hon skulle komma och hämta mig lite tidigare. Så typ en timme innan vi skulle ha börjat kom vi igång.

Hon började fråga mig en massa frågor.
"Är du höger- eller vänsterhänt?" Jag svarade såklart höger. Och sparkar med höger fot, vinkar med höger hand, skriver med densamma och så vidare.
"Om du ska blinka, höger eller vänster öga?" frågade Britten.
"Öhh.. båda?" frågade jag.

Efter alla frågor satte hon på mig en sån där grej för EKG:et på hjärnan.
Det kändes ungefär som att hon satt mig i elektriska stolen. Hon spände på mig en massa sladdar över hela skallen, på näsan, kinderna, under ögonen, på handlederna.
Jag bara skrattade.

Hon förklarade att jag skulle blunda och slappna av, titta när hon sa till och blunda när hon sa det.
"Öppna ögonen.................. och bluuuunda." sa hon med typ två minuters mellanrum. Jag höll på att börja fnissa för det lät så kul. Men jag tänkte att hon sitter ju och kollar på min hjärnverksamhet så det kanske är bäst att skärpa till sig.

Sen skulle jag lyssna på ljud. Höga toner och låga toner. Hur lätt som helst ju. Blunda och trycka på knappar (fortfarande med sladdar klippt överallt).

Vi gick vidare till nästa rum där jag fick sitta med fötterna mellan en massa varma kuddar i några minuter.
"Har ni hängt gardinerna upp och ner?" frågade jag. För det var hundar på gardinerna och dom hängde upp och ner.
"Eh... ja jag vet!" skrattade Britten. "Jag ska fixa det där när du gått!"

Så fortsatte dom elektriska försöken på mig. Britten skickade el-stötar genom mina ben så hela vaderna och fötter flög. Hon ritade på mig och sa "Jättebra!" hela tiden (tack gode gud för det!). Det bara smällde i benen och kittlades som fan (ni som känner mig vet hur kittlig jag är... speciellt på fötterna!).

Det sista testet gick ut på att jag skulle trycka till på en sak när jag kände antingen värme eller kyla på fötterna/benen.

Tackade och bockade när jag var klar. Träffade Carro och vi åkte till stan och parkerade. Jag ringde Linus som tyvärr jobbade, men vi bestämde att vi skulle gå och käka på Rolf kök, där han jobbar.

Köpte en jacka typ det första jag gjorde, en lila asgrym på Oasis (bodde typ i den affären i Oslo). Blev extremt sugen på en paljettmössa, men glömde bort det sen. Blev såklart ett par skor också, nästan gratis, men hur snygga som helst. En skiva också. Anna Ternheim. (Hittade för övrigt också min älskade MIA-skiva i bilen. Och en Håkan Hellström och en Winnerbäck som  jag letat efter. Men mest MIA, sen har jag nog letat efter seriöst i ett och ett halvt år!)
Carro köpte en klänning, ett par skor och nåt mer tror jag?

Vi kände oss klara ganska snart på stan och åkte vidare till Rolfs kök. Grymt ställe! Så jävla mysigt och det var såklart fantastiskt som vanligt att se Linus.
Vi satt i baren så vi såg köket och allt. Käkade musslor (inte riktigt min favorit, men tydligen Carros!) och sniglar och bröd först. Sen oxkind med potatispuré och rödvinsås eller nåt åt det hållet. Fan vad gott det var.
Det var nästan tomt därinne när vi kom, men när vi gick var det fullt!

Hemvägen var helstörd. Vi hade allsång i bilen och fick in värsta bästa radiokanalen som spelade Katrina and the waves och en massa bra.
Vi började köra en massa tokiga ljud och skrattade tills vi fick magknip.
Tusen tack gumman för en mycket lyckad dag och kväll...
...som avslutades på Magnolia med en kopp grönt te. Efter det raka spåret hem till Jess, vi pratade säkert en timme och bara flamsade innan vi slocknade.

Idag är jag superglad. Fick ett sms av Linus som piggade upp mig extremt och ett meddelande på facebook från min vän Omi, eller elefantmannen kanske jag ska skriva. Tack!

Ikväll har jag käkat tacos med pappa, Susanne och Karlas pappa Håkan, som nu sover på vår soffa, haha!

Och gissa vad som händer tomorrow? JAG SKA UT!!!! Tjoho!! Äntligen! Typ tre veckors vit period, tre veckors sprit-torka, tre veckors hemmasittande är över.
Ge mig alkohol, bra musik eller ett telefonsamtal och jag är nöjd.

Over and out!