Jag gråter.

För att jag läser den sorgligaste bok jag någonsin läst.
För att folk är sjuka.
För att folk dör.
För att folk flyttar isär.
För att jag är rädd.
För att jag känner mig så jävla ihålig.
För att jag saknar.

För att jag älskar och hatar.


Just den här sekunden är jag så ensam att det ekar i min hjärna...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback