ullaulla

Vaknade av att (hem)telefonen ringde imorse. Klockan var väl ungefär 20 min över nio. Kravlade mig upp och svarade, det var min bror som ringde. Det första jag regerade på var att han pratade väldigt tyst. Och sen tänkte jag: är han inte på jobbet? Han jobbar på Sparbanken här i Åtvid om nån missat det.
"Vi har blivit rånade." säger han.

Tiden bara stannade. Det händer inte! Frågade om han var ok och det var han, tack och lov. Hann inte prata så länge, satte mig på en stol och det bara rullade runt i huvudet. Jag kom att tänka på farmor, hon kommer ju aldrig låta Kristoffer gå till jobbet igen!

Lite senare när jag hämtat mig från chocken cyklade jag ner och skulle köpa te. När jag kommer är halva centrum avspärrat. Jag träffar på en gubbe som pappa brukar spela golf med.
"Är det du som har varit i farten?" frågar jag på skämt och jag vet inte om man ska skoja om beväpnade rån... men vad ska man göra?!
Går in på Önska, där jag har jobbat, det ligger mittemot banken. Sela och Thomas säger att dom var sena till jobbet imorse och som tur var hade missat hela tumultet.

Var jag än går där nere pratas det. Jag hälsar på en av Kristoffers arbeteskamrater som står och tittar på polisen som håller på och jobbar utanför. Hela entrén är paj, rånarna hade kört in med bilen genom glasdörrarna. Utanför står en röd Volvo som är helt svart och tydligen har brunnit och det är fullt med is runtomkring den.
Så overkligt.... och obehagligt. Tänk er själva, rätt vad det är kommer en bil inkörade på ditt jobb och nån skjuter med en AK4:a. Här, mitt i idyllen liksom. Det går inte förstå.

Inne på Ica pratas det om möjligt ännu mer. Hälsar på ytterligare två personer som jobbar på banken, dom ser förvånansvärt "normala" ut, kanske något mer sammanbitna än vanligt.

Tack gode gud att ingen blev skakad, att det efter omständigheterna gick bra...

.
Nog om bankrån!
Igår åkte Karla och jag till stan och skulle hjälpa Carro och Jessan att flytta (runt). Carros kläder och grejer skulle till Johnny, Jessans grejer skulle hem till Carro, för hon ska bo där from nästa vecka.

Vi mosade in grejer, jag lovar.. satt insmälld mellan sönderslagna möbler, bräder, sopsäckar med glas och skit, och jag vet inte allt. Såg inte ut och ingen såg mig heller, haha.

På kvällen när vi var klara lagade vi tacos hemma hos Johnny, kollade på "The Punisher" (helt ok!) och pratade minnen.
Bland annat diskuterade vi den där gången när vi klädde ut Emma till en tant och gick till centrum och Emma fick världens sår på foten av kärringskorna och strumpbyxorna satt fast i det. Hon såg verkligen ut som en 75-åring iaf, Jessans mamma kände inte igen henne. Hela tanken var att Emma skulle gå in på systemet och fixa alkohol, men så långt kom vi aldrig!
Emma gick först och vi andra gick tio meter bakom och skrattade.
"Att vi fick Emma att göra det! Ok om det hade varit Ulla, men Emma!" säger Carro och jag bara gapade. Vilket iofs kanske kan bero på att det 90 % av alla gånger är jag som gör sånna saker...

Och den där gången när vi gjorde 10 liter chokladpudding hemma hos mig, drog på oss varsin sopsäck över huvudet och traskade bort till Jessan (som var hemma med sin dåvarande boyfriend), ställde chokladpuddingen på trappan (Jessan hatar chokladpudding!) plingade på och bokstavligt talat hoppade iväg och sjöng nån konstig sång i våra sopsäckar. Hoppas ingen av värde såg oss!

Nu tar jag snart bussen till stan och det blir med all säkerhet Platens även ikväll. Inte mig emot, tvärtom!

Take care!